Aftonbladet – 9 juni 1845, sida 2

sjort henne allena, obevakad, till herrskar:nna i huset. Segren blef vår, och glad åt det linge efterlängtade återseendet, ilade jag hem Då kom min ungdomsvän Barbino emot mig. :ano,p sade han, du har blifvit bedragen under din frånvaro. Tre dagar har Angelica i hembghet hyst sin älskare och i natt skall han uan tvifvel lemna henne. Om du ger mig ditt löfte, att för henne aldrig nämna ett ord, om hvad jax saut dig och du får se — ty qvinnolist och qvicnotårar kunna förbyta sanning ilögn och lögn i sanning — skall du i natt, med egna ögon öfvertyga dig, att jag, din vän, icke blott på misstankar, gifvit dig den välmenta varningen. Jag gaf miti bederslöfte och såg min maka vid nästa midnatisstund, under upprepade osanningar, utsläppa den unge älskaren genom den mindre trädgårdsporten. Jag hörde deras kyssar, och var i begrepp, ait med mitt svärd störta på det äreförgätna paret; men min vän erinrade mig om mitt heliga löfte, och jag höll det tigande. Då jag hemkom, var ingen gladare, ingen renare, ingen heligare än hon. 5å mycken hycklan och list uppretade mig, det kostadmig en outsäglig strid, alt icke säga henne hvad jag sett och hört. Hennes öde var afgjordt. Iion måste bort ifrån mina ögon, om ag icke skulic förvillas af mina sinnen och genom min svagbet blifva en lek för hennes förställning. Ja, äfven i Scardonia, der vi för sista gången tillbragte natten i samma rum, glömde jag mig så vida, att jag lutade mitt svidande hufvud mot hennes bröst, med mina kyssar berörde hennes läppar. Puck, den nattliga scenen trädde för min erinring, och jag störtade bort från förbryterskans sida. Ölfta var jag sedan frestad att hålla det sedda för en syn