Aftonbladet – 9 juni 1845, sida 2

Efter en sådan stund voro begge icke böjda för sömn och munken, som ville begagna gästens rörda sinnesstämning, förstod att leda samtalet på följande historia: ,Mannen och hinden. En man hade utur vattnet räddat en hind, hvilken sedan blef så tam och tillgifven, att den följde honom öfver allt, tog endast födan ur hans hand och drack med honom ur den kristallklara källan, vid hvilken den lycklige bodde. Han älskade det trogna djuret så uppriktigt. Det såz en granne med afund, sårade en gång den oskyldiga hinden, grumlade med dess blod och orenlighet den sköna källan och sade: En giftig orm har stungit din hind och dolt sig i klippans remnor, hvarur din källa framspringer. Då öfverföll mannen en rysning och, i blind tro på bedragaren, dödade han sin älskling och tilltäppte källådren med jord och sten. Men snart vaknade ångren att hafva, så hastigt och utan att pröva, lyssnat till de skadefulla orden, som beröfvat honom allt. Han flydde från sin lyckas hem och fann icke mera något lugn på jorden. Härvid steg gästen upp, vände sig bort och höljde sitt ansig!e. Munken framtog nu hvad Angelica gifvit honom, trädde närmare riddaren och sade: Gano, hvad har din arma maka brutit? hvarföre straffar du henne så grymt? och härvid gaf han honom ringen och locken och fullgjorde Ångelicas uppdrag. Då Gano fann sig igenkänd och sålunda tilltalad, teg han en stund, döljande sin inre strid och sade sedan: Jag hade dragit ut i kriget och, i fullt förtroende till Angelicas trohet, hade jag