Jkunna anses svenskt, tan stt vara frukt af sven konmstmässighet. -) ins. tycker, om ett sådant yltrande, att b tigreppet rörande nationelt och svenskt der ici -Jär fullt rent; eller att det innehåller missförstån ,) Ty om man föreställer sig den möjligheten, a tlen utländsk ritning kunde erhållas, bältre tän a län en svensk, samt att ett nationalmuseum, upj fördt efter en sådan, behagade och gladde hvar slåskådare; men att en byggnad efter svensk ri sjning endast hunne derbän, alt vara i hvar svenskt öga (författarens och konstakadsmiens n: Iturligtvis undantagne) ful: hvad hade man wi ) då att göra, för att handla nationeli? Borde man taga d n utländska ritningen, oc lemna åt hisorien attsiga: Svenskarne egde de Itiden ingen skicklig arehitekt, mäklig uppfinnir Igen af cn byggnad, så vacker som denna; me Ide egde nog odladt begrepp i konsten, och nd Jidelt konstsinne för alt förkasta allt som vw: sämre? El:er borde man i stället skydda, såsom någ heligt, den svenske archilektens förmenta privi tlegium att ej lida intrång uti sin sysselsättnins Jatt resa falska minnen af nationens smak oc Ikonstsinne? Sanningen måtte väl då, åtminston få skicka det budskap till efterverlden, att palat Isets inskrift lydde: . HELA SVERIGE FANN DETTA FULT. För öfrigt, efter som d-t icke lärer kunna ne kas alt konstskickligheten i architekturen måste till följe af sakens natur, alltid vara på det högsta partiel, då deremot konstsinnet är ett uttryck af den alimänna bildningen; så måste det vä också medgilvas, att en byggnad, som af denn: bildning underkändes, icke kunde vara nationel Sannt är det utan tvifvel, att nationaltänslar i och för sig sjelf är lofvärd och värd att hållas helig, men stolthet är denna känslas enda grund och näring, och hon blir omöjlig utan i det inhemskas förädling. En sådan förädling är ej hvad man nu eftersträfvars ordet nationel är blott en simpel mantel urder ströftåget emot konstin sjelf. Läsaren finner ju lätt, att ett omdöme eller en kontroll öfver hvad som verkligen är utländskt i en arkitekturritning visserligen är omöjlig. Ett arbete af svensk arkitekt, gjordt i en utländsk konstskola eller efter utländskt mönster, innehåller nödvändigt något utländskt, och kan till och med vara helt och hållet af utländsk förmåga, endast köpt eller kepieradt för svensk räkning. Ingenting är lättare för en eller flera svenskar, än att resa ut och göra en sådan handel, för att sedan kunna täfta i sitt namn här hemma. Sverige kan så i alla fall få en hyggnad af utländsk mästare; skillnaden är blott den, att det nu icke sker efter val ibland de utländska förmågorna, af hvilka troligen ingen utmärkt låter bruka sig på sidovägar. För täflan här hemma kan det deremot ohetridligen mycket lättare låla göra sig, alt få underkänd en inländsk medtätlare sitt eget konsttycke till förmån, än det vore att sitta upp letta och segra emot ett utländskt europeiskt konstnärsnamn, om programmet vore öppnadt äfven för utlänningen. Och deri kunde väl knuten ligga. Alltför serdeles synes det alltid, att vi, som a nordens jord icke ega och icke hafva egt nåot enda af forntidens arkitektoniska storverk, ur vilkas betraktande och granskning arkitekten föles: vi, som icke heller ega ett enda drag-af naionel byggnadskonst, den vi kunde med något käl anse oss kallade att sjelfve bäst utveckla: vi om nödgas erkänna, att vi icke vwisat ocs eza varken den utbildade smak, den kunskap eller en erfarenhet, som fordrats för mindre maktpåI. sgande byggnader än ett värdigt konstens temel; vi skulle just nu, när ett sådant tempel l kall byggas, vilja utestänga allt biträde, all täfin, allt ljus från andra länders konstnärsskap. Hafva vi väl hård panna nog, för att påstå det i så handla till konstens och till landets sannal äl? (Slutet följer.) MEDIET ERE — Följande förteckning utvisar Sveriges nuva-: ide handelsflotta i antal forlyg och lästetal !