REM RA ve BV FE ost an UVA bg SVA hvad andra sköna konster ega, framför sig en mc dell i naturen: architekturen är ej i naturen sjel men den är et supplement, en fyllnad till her ne. Scamozzi menade, att Skaparen öfverlemnt: åt denna konst att ensam smycka bela verlde: Vare härmed huru som helst: hennes å!iggand alt bereda Gud och menniskor boningar på jor den, är så stort och så vidt omfattande, att, c huru hon har sina yngre systrar till lydigt bi träde, måste, i synnerhet derföre alt hon behöf ver alltid vara förståndig och bushållsam, oc ändå arbeter för evigheten, vetenskaperne kom ma henne öfver allt till stöd. Det är således mindre naturens yttre former än dess inre lagar hon har att lyda, och dess: ligga ej öppna för ögat, utan vid vetenskapligt ljus Fysik, matematik, mekanik beböfva vägleda hen ne till de mål, som menniskernas tusende beho och tycken uppställt. Redan vid ideen eller rit ningen till huset måste, i den form hon gifver ingå de grunder på hvilka dena må kunna verk: liggöras, samt behaga och bestå, under de vilkoj och med de medel som finnas. Sjelfva snillet : sitt öfverflöd skulle ej här hitta fram, utan vig sidan af anspråkslös men mogen kunskap ech er: farenhet. Architekturen har fått till uppgift, att efter rezlor ech proportioner, gifna af naturen och smaken, så fortgå att hvarje byggnad må få all den fullkomlighet, som dess bestämmelse är mäktig, genom ordning och lämplighet i inre och yttre, genom skönhet i form ech ett sig passande uttryck. Då dess verk så, jemte sin egen konstfuilindning, städse haft till grund och föremål menniskoslägtets bevarande, begvämlighet, glädje och storhet, har man i all tid, af architekturens lynne i ett land, slutat till folkets ståndpunkt på bildningens trappa. Byggnaderne äro bilder af en stats makt och anseende. En högst betydiig del af landets egendom ligger i dem. Alt deras ändamålsenliga form och framtidens bestånd då är för staten ar yttersta vigt, det finner väl en och hvar, Det vore således utan tvifvel en stor ange! genhet, äfven för det svenska samhället, att N g5nadskonst der verkligen funnes. Snart skulic erfarenheten visa äfven de mindre bemedlade, att en byggnads kloka ordnande under en skicklig architekts hand minskar och icke ökar kostnaden för huset, under det att slägter bero, till deras helsa, trefnad och lycka, derpå. Insändaren vågar här en fråga: Skulle vi ej ännu haft god tid att besinna, det vi i Sverige icke ega architekter 1 ordets goda mening? Det svar, som är att gifva, finnes icke långt borta, ty hvarje steg i Stockholm svarar. Eller försök att upptäcka ett enda hus af nyare tillkomst, der architektur synes, inom eller utom. Visa mig något exempel på cen förnuftig, efter vetenskaplig forskning bestämd, bushållning vid massornas fördelning, så att ingen öfyerflödig kraft finnes på ett ställe, och ingen saknas tå ett annat. Visa mig att ljuset är väl fördeladt, eiler att hvarje litet rum är användt, såsom vid inredningen af-ett väl uttänkt schatull; visa mig alt någonstädes ens de allra nödvändigaste beqvämligheter, vare sig för hushåll eller ensamma personer, icke saknas; visa mig en byggnad med elt! för konsten någorlunda anständigt utseende, inom eller utom. Allt letande är förgälves! För hvarje ny byggnad syndar man ånyo mot architekturens första grunder: att delarne måste vara underordnade det hela, att det starkare bör bära det svagare, att fastheten bör vara verklig och synlig, att symetri och regelbundenhet skaffa fasthet och ordning, alt enhet och omvexling gitva skönhet. Man har vändt sig åt annat håll. Man sehackrar med architekter-ritningar! Ännu alltid synes man lyckas få folk att tro, det färdighet och smak, att väl lavera en byggnadsritning, är architektur, eller att konsten att med pensel handtera ett papper så, alt ritningen derpå faller sig angenäm för ögat, är konsten att bygga. Der, i en oändligt riaga måltstock, försvinna snart aila uttryck al stor rhelsför hålianden, hvilkas val och noggrannhet är architekturens skörvhet. Man ser genom ett skimmer af lyckade firgskyar, och anar eller tror, såsom framför sl som betäcker anletsdragen, att det, som före. les, måtte vara vackert, efter som bilden fuller mjuk i ögat: man berömmer, utan att gifva sig! tid eller möda att besinna, hurujom samma ögon: fågnad är negativ, hvad hufvudföremålet beträffar. Se på de långt aflägse figurernai ett landskap. 3 De äro hvar för sig en prick, och ingen tingla mer; men kunna dock, om de än föreställa styga gelser i verkligheten, behaga få en målning, gel nom förgharmoni i tafianr, och tydas af det öl Tiga, der de, blott såsom lyckliga frö till iubildning, äro kastade. Så är det ock ed det som N mm me — pe mn FE Ul a RR E föreställer architektur-ornamenter på de måladel.; byggnadsritningar, hvilka dagligen visas Oss, såst som mäistareprol. Så målar man architektur-ritningar; man bygger deremot så, att d n klart scende VinterguS den nedergör architehbten, genom en blott vink S i förbigående, uti dessa ord: den der grannal! trädlyktan, hvarpå det stora stenhusct hvilar, såsom man vet.) LL Vid detta vårt trångmål om verkligt architektjr skap frågar man: Skall nu den der samma architektandan stå åter upp, incarnerad i en annan ritare, för att bostämma om vårt nationalmuseum?