Aftonbladet – 6 juni 1845, sida 3

Serenit har, af harm och sorg öfver det dubbla tillgreppet, blifvit en misantrop, med hvilken det är mycket svårt att komma till tals, emedan han blifvit så misstänksam och lättretlig; han blir snart stött, och då sätter han kasketten på bufvudet, armen i sidan, och frågar om man vill förödmjuka honom. Man kan föreställa sig hvilka komiska uppträden förefalla emellan detta original och den icke mindre originelle kapitalisten Coquardon (Hr Broman), hvilken i sina dar hade etablerat ett värdshus, der man åt middag för 20 eller 22 sous — hvad säger Hr Heilborn härom? — och på hvilken rörelse pappa Coquardon har förtjenat vackra fyrkar, hvarföre han också alltid med stolthet talar om sina mojenger,. Naturligtvis har pjesen eck sin lilla kärleksintrig, hvari herr Coquardons dotter, den täcka Irene, är bjeltinnan; hon får slutligen Gen hon älskar, och berr Sercenit är äfven nog lycklig att återbekomma både sin hustru och sin paraply. Utförandet af dessa pjeser är i allmänhet berömligt; vi vilie endast anmärka ait det vore önskligt att Hr Deland talade något högre, ty publiken vill säkerligen ej gå miste om ett enda af de religa ord han har att säga. ommsstsssksnRA TIIEEEN