Swithiod, samt att bor, 1 hkhet med hvad fört tillskyndats mången mindre utmärkt person scenen, blifvit inropad och begåfvad med blom mor. Det vissa är, att hon blifvit långt mer firad utomlands, i Berlin och Hamburg, der ma förut ofta haft tillfälle att höra andra talanger första ordningen, än kon blifvit det hos oss Men äfven det sednare är alldeles för mycket fö Den Konstitutionelles afundsjuka, som gifvit si luft i ej mindre än bortåt ett tjog artiklar, störr och mindre sammanräknade. Med sin vanlig method att dikta premisser, för alt sedan be qvämt få göra slutsatserna derefter, uppgifve han först, att ett ordentligt raseri är rådande fö henne, eller, såsom det ordagrannt lyder: rase riet börjar annars härutinnan nu öfvergå all möjliga tänkbara gränsor. Något bevis för dett: påstående bör naturligtvis nu presteras, och hurt går det tili? Jo! ban tager helt simpelt af eger uppfinning, och denna är af en sådan beskaffenhet, att ett stycke deraf väl förtjenar meddelas, för att visa på hvilken punkt af litterär bildning ifrågavarande redaktion befinner sig, och med hvilket attiskt salt den kryddar sina anrättningar Fyra snusfabrikörer uppvaktade sistlidne Lördag Mamsell Lind, medförande en 45 å 20 karduser snus och bedjande den frejdade sångerskan uttrycka sin tanka öfver hvilken af dessa karduser hon ansåg för den bästa. Fåfängt förklarar Mamsell Lind att hon ej är någon snuserska, fåfängt försäkrar hon, att hon skulle dö den stund hon uppdrog en pris, vore den äfven af yppersta qualit, fäfängt ber hon af gunst och nåd bli förskonad från att underkasta sin näsa den rysliga kuren: omöjligt! inga äro svårare att öfvertyga än fabrikörer, de sexton karduserne slås upp, Jenny insticker sitt ena af briljanter öfverströdda finger, drar upp det herrliga fabrikatet, nyser, skriker, gräter, börjar på nytt, och fabrikörerne sekundera henne, nysa med för artighets skull, gråta också så godt de gamla syndarne kunna det. Måtte Jenny nu blott hafva utt ryckt sin höga be!åtenhet med nägon kardus af solid qualite och till billigt pris, så att det ej går med Jenny-snusel som med Lindtygen, av det blir alltför dyrt och befinnes af en alltför mystisk natur, för att lämpa sig för bruk åt oss männer. Vidare, i samma rigtning, förekommer följande: Det behöfves nu mera biott, att framföre nägon tillverknings namn sätta ordet: Jenny, för att den finner strykande afsättning och skaror afnämare, — Undrss storligen om icke herr Ijerta, som alitid begagnar sig af konjunkturen, snart skall annonsera, att de återstående häftena afoDen Yandrande juden komma att tryckas i Jenny-press, eller om han ej skall ingifva ett anbud på nya gatuläggningen, verkstälid med Jenny-stenar, eller om, sedan det visat sig omöjligt att en gång få katthafvet förvandladt till jord, han ej skall åtaga sig att göra det med Jennytorrt fyllnadsgrusn, eller om han icke skall anlägga ett katt-stuteri, för danandet af Jenny-kattor at utmärktåste race och puffa fram hela herrligheten i sina digra spalter, likasom det gick med stearinljusen och den fordom utdömda, men nu uppburna galurenbällningsmethoden. Undras storligen om cj delta nämnde stuteri, till kattafvelns förbättrande, anlagdt i Tegelviks-stil, vore något för honom att fundera på, så framt tillräckligt stor lokal derföre kunde erhållas på Liljeholmens omräde, eller om, för den händelse projektet ännu får hvila någon tid, ej åtminstone en ny bibelupplaga, med sångerskans porträtt, vore en rigtig klingande affär, cå alltid kunde påräknas, att den af Minerva kallade politiska skålvestgöthen, icke för bibelns, men för porträttets skuil, uppbjöd all sin förmåga för att kolportera ut upplagan, hvaraf behållningen ju då kunde användas såsom grundfond för stiftandet af et politiskt missionssallskap, hvars vYcerkningskrets skulle bestå i att väcka och återföra alla de fört orade får, som, trots stcarin!jusens klara sken, börjat draga öronen åt sig för Aftonbladets mörka spel, hvilket nu går på skrufyar,, mera än någonsin tillförene varit händelsen. j j Den som kan förklara hvad allt detta egentigen betyder, fört enade verkligen något premium; det enda tänkbara är, att Den Konstitutionelle, sörjande öfver förlusten af sin företräderskas Frejass ryktbara kattspann, råkat i litet vurmeri häröf-! ver, hvilket nu uttrycker sig i ofvan citerade fantiserande, som icke så obetydligt erinrar om konstförvandten Napoleon Bergers inspirationer, ehuru de sednare onekligen visade en betydlig; öfverlägsenhet på hufvudets vägnar. hi Uti en föregående mera ledande och, som man ; säger, genomförd. artikel, kallad: Jennyismen, har Den Konstitutionelle sökt bearbeta samma ämne i rf den allvarsama stilen, och slår sig med mycket bekymmer på alt jemnföra den hyllning, som vi: as åt singerskan, med hvad man visat cch gjort ä för en så utmärkt man, som t. ex. Berzelius. !3 Denna sednare jemnförelse kan vara både riktig, och felaktiz, allt som man tager det. Det är in-d sen tvifvel om, att vi Svenskar mycket mindre t in de flesta andra nationer visa en yttre hyll-e ing åt vetenskapligt utmärkte män, och denna 4 omständighet visar onekligen, alt mängden ännu f j står på en: särdeles hög bildnin gsgrad, ehuru I, nan äfven kunde finna en temligen jär förkla4 ingsgrund dertill uti landets hela ociala och polat itiska ställningar och förbållanden i öfrigt, som lr ltför länge underhållit den missriktningen attjse känka det största värdet åt rikedomen och deniP tre glansen. Men under medgifvande bäraf, tillännagifver det likväl en betydlig grad af enfald, tt ar den ögonblickliga hänförelsen för en stor m onstnärinna draga den slutsatsen, alt allmänheten !4j, kulle gifva åt henne elt högre värde i det he!a, fö n åt en Berzelius, hvars namn såsom vetenskaps-sö nan vi åtminstone aldrig hört i någons mun u-Vi an beundran och stolthet å det svenska namnets ägnar, att ban tillhör oss, lika litet som någon irer sätta i fråga, att frukterna af hans forskninbe ar i afseende på sin nytta för menskligheten ro alldeles ojemnförliga med hvad en konstnär an frambringa. Att det oaktadt konstnärens snille