Article Image
bildningens representanter, och presterskapet bly-! ges lika litet i Böhmen, som annorstädes, att titulera s:g mensklighetens vänner! j Pr2ag,, säger Hr K., är ewt Venedig till lands. Staden förfallen, nästan som en gengångare — en anda af medeltid går genom dess folktomma gator — det är en valifärd, mera än ett besök — resan till Prag med dess sextio kyrktorn oct:; dess helige Nepomuk. — Ty tit. Nepomuk är troligtvis näst tit. Metternich den vwigtigaste person i Böbmen. Han lär nemligen ännu göra underverk, bvilket förehafvande i allmänhet blifvit på en sednare tid med allt m ra och mera svårighet förevadt. Han är derföre äfven hela Böhmens skyddspatron, och hans lik hvilar i en silfverkista i Prags domkyrka, uppburen af silfver: englar, omgifven af evigt brinnande silfverlampor, medan hans tunga, som förvaras serskildt i t. Wezels kapell, för ej längesedan blifvit kysst af en president från Wien, hvilken dertill, ehuru med svårighet, utverkat sig vederbörandes uillstånd. Som ni kanske påminner er, blef den helige Nepomuk dränkt i Muldcu, derföre, att han icke för konung Wenzel ville yppa hans drottnings bekännelser i bigtstolen, hvilka konungen aäf en eller annan orsak var ganska nyfiken alt erfara. Att han i sådant fall icke valde den kiokaste utvägen, då han lät dränka bigtfadren, torde i förbigående kunna anteckna. Arbetets starkaste sida utgöres onekligen af del här och der inflätade små neveller celler rättåre utkast till sådana, som fristående kunna betraktas såsom ett lilet helt hvar för sig, ehuru de blifvit inströdda i resebeskrifningen. Bland dessa; utkast — dem förf., för att följa tidens vana, kallar med det snat lika utnötta, som i sig sjelft dumma (då det egentligen ej tillhör något sjråk) namnet Skizzer — möter oss i Mänchen ett, med öfverskrift Modellens Hämnd. Det ir en ryslig, men, efter uppgift, sannfärdig hindelse, som träffat en i Bayerns hufvudstad arbetande konstnär, Frantz von Hagen, och hans ä!skarinna, den sköna romarinnan Margarita. Kärlek, svertsjuka och slutligen mord utgöra berättelsens grunddrag, hvilka framstå ganska lifligt och väl tecknade. Ifrån Bayern begifver sig hr K. till Schweitz. Läsaren får i hans säl!skap göra en Alpfärd, till Rhens källor, öfver Via Muta, framåt Splögen, genom Bellinzona; men hvarifrån han vänder ölver Amstäg till Fluelen vid Vierwaldstättersjön, och slutligen på denna kommer tili Lausanne. Här, vid Geneversjöns poetiska strand, möter oss cn ny skizz, kallad la Picuse. Berättelsen angår en skerhelig, tettioårig engelska, som bor på en villa i grannskapet af Lausanne. Skizzen tillhör just icke de finaste; men låter jäsa sig. Hvad man först skulle känna sig sinnad att arse för tryckfel, men som för ofta återkommer, för att vara det, ir förf:s egenhet alt kalla Geneversjön helt kort och godt Lehman (stafvadt i likhet med en viss författare och en annan viss judeslägt); då den likväl, om detta namn skall begagnas, bör skrifvas efter franskan (Lac Leman), dit namnet hör, utan hk. Leman är dessutom adjektiv (romarnes Lacus Lemanusp). Omede:bart, ifrån Lausanne, befinna vi oss i Milano. Resan dit är icke b skrifven, Milano sjelf unde:går ej en gång någon mönstring; utan vi erhålla, i stället för allt, g nast en skizz, kallad fa Pame Noire. Vi räkna denna berättelse för den bästa i hela förta delen. Innehållet ger en trogen bild af vissa, ej särdeles berömliga förhållanden jiiom det högre italienska sällvkapslifvet. Stilen vittnar både om ledighet, klarhet och behag. Vi vilja ey gå läsarens nyfikenhet tll mötes genom att omtala rågot ur händelken; men så mycket kunna vi yppa i förtroende, att saken ej lyktar utan en alfvarsam duell. I andra delen se vi oss genast på första sidan, i Paris, utan att hafva kommit dit. Ettså omed-. vetet sätt alt färdas, räkna vi vekligen tör en! af de yppersta uppfion ngar. En skizz, om rära 200 sidor, kallad Tre dagar i Faris, öppnar delen och upptager det mesta d raf. Berättelsen rör en viss baron Jonas Leovigil Murkenstamp, som, kommen till den berömua verldsstaden, blir så väl emottagen af kommissionirer, hyrlakejer och vigvisare, hvilka alla slitas om att ega honom, att han sjelf faller i förundran öfver all denna artighet, och slutligen stadnar vid ett par, små rum, för hvilka han får betala 2090 francs il, månaden, utom afgiften för fourniturer (the, : kaff, ete. ete. etc.) Man ser, alt baron Mur-l6 kerstam, hvilken genom sitt namn påminrer om 4 j ; någon slägting i Ottar Tralling eller Uno v. Trasenberg, icke hör tl de Gvickaste, dem norden frambragt. Om man just icke kan säga, att fört. genom denna skapelse bragt sin egen nation något synnerligt offer 2f hedersbevisning, så harl. han icke heller selt den del af parisiska befolkningen, som figurerat för bans ögon, i särdeles j vacker dager. Att denna dager till en stor del kan vara sann, betviflas icke; men frågan är, hu-) ruvida det icke funnits oändligen mycket annat,j; högre och ädlare, som, derest det ej förtjenat att, företrädesvis attecknas, dock, för rättvisans skull, i J väl borge hafva fått elt rum jemte det andra.!j em RET TE NE St RE KN SR TS DR ARAETANE

4 juni 1845, sida 2

Thumbnail