Aftonbladet – 4 juni 1845, sida 2

N — Till fullständigande af hvad förut blifvit be rättadt angående Ständernas afsked från hvaran dra, hade vi hoppats, att i officiella bladet få s de ord, hvarmed H. M. Konungen besvarade d serskilda Ståndens afskedsbällsningar. Då dett imedlertid ännu ej inträffar, så meddelas bär, u tan vidare afvaktan, bland afskedstalen inom Stån den, talmannen Hans Janssons till Bondestindet Mine Bröder! Dä vi nu äro färdige att sluta detta Riksmöte som varit det minst längvariga af alla under förflut na 50 års tid, men ändock icke utan sin märkvär dighet eller — som jag vill hoppas — utan rätt vig tiga resultater, tyckes det kanske att den, som haf uppdrag att leda detta hedervärda Stånds öfveriägg ningar, borde försöka en öfversigt af de mest i ögo nen fallande dragen, af icke blott dessa, utan ärver af det helas gång. Men ett dylikt företag vore öm tåligt ; och det vore dessutom svårt för den, som sjelfva verket varit främmande för politiska bedrif vanden och de egentliga striderna. -Och detta ha jag varit! — Trogen den föresitts, som jag vid riks dagens början tillkännagaf, hafva, utan min inblend ning, alla olika meningar fritt fält uttala sig, skull det än möjligen kunna intressera någon, att insinue ra motsattsen. Jag vet imedlertid icke, om någor insinucrat sådant; och jag vill icke veta det. Hva jag åter med bestämdhet trott mig veta, är min plig såsom ordförande i Ståndet. Om jag vid utöfningel af denna pligt lyckats att i någon mån uppfylla Stån dets rättmätiga fordringar, så har jog derföre at tacka de tsinniga och upplysta vänner jag ägt och hvilkas öfverseende vänskap stödt och uppmun trat mig. Otikhet i åsigter och sträfvanden äro oskiljaktig: från rådsläcnde församlingar; menniskan och frihet måste ombyta natur, för att det någonsin skulle bli? va annorlunda. Denna olikhet sträcker s:g stundon äfven till sättet att behandla motståndare, eller den man säsom sådane anser; och den kan då synas var en föga hugnesam nödvändighet. Men den enskild