Aftonbladet – 4 juni 1845, sida 1

ASSIS-DOMSTOLEN. AF TIMON. I. Mig lyster i dag alt surra i embetsmännens öron; jag har förtretat talare och konungar nog. Huru! Vi hafva låtit systemets löjliga ordrytteri springa öfver klingan! Huru! Vi ämna kritiskt granska våra deputerades högtidliga anföranden! Huru! Vi skulle frukta att tala om ordföranden i statens första embetsmannasamfund! Huru! Våra predikanter skulle, från predikstolens höjd, äga att dundra emot jordens store samt blåsa på deras lasters förgylda stoft och embetsmannakorpsen allena skulle trona i ett sanctuarium,; 0tillgängligt för pamflettskrifvarens piska! Nej, det är icke rätt, det är icke ens godt för embetsmännen sjelfve. Om en annan Corneille lät uppföra Agesilaus, skulle man ropa till honom: Solve senescentem! Om den barmoniske Rossini sönderslet våra örhinnor medelst falska ackorder, skulle man genmäla honom med elt ackompagnement af hvinande nyckelpipor. Om operans sylfid, om den gudomliga Taglioni, i stället att svälva i luften, nedsteg på teaterns golf endast för att halta och göra felaktiga steg, skulle man vara nog oförskämd att traktera henne med stekta äpplen. Om den oefterharmlige Poquelins markiser och vikomter finge det infallet att spotta i en brunn för att dricka hvars och ens skål hela laget om, skulle parterren skratta, som vore den spritt rasande, åt vikomter och markiser. Man begabbar konungarne, man hvisslar ut snillet, äran, vältaligheten, kompositörer, vikomter och dansöser. Jag inser ingalunda hvarföre man icke äfven skulle kunna sifflera embetsmän, som gjort sig förtjente af hvisselpipan. Vi vilje ej tala om offentliga skrapor, dessa re