Aftonbladet – 3 juni 1845, sida 3

ler deh allmännba viljon utföras till görrensam fördel för alla, blifver alltid tillräckligt tillfredställande om ej dåliga råd locka den tur sin föresatta bana. Hvarje tid har haft sitt konungsdöme allt eftersom tidens herrskande intressen sådant fordrat. Klerus, adel, krigsståndet har haft sin monarki. Nu är det tiden för massornas — det vill säga den monarki, som skyddar alla medborgare gemensamt, Krigarne upphöjde sina krönte anförare på sköldar; j hafven invigt edert konungadöme på de arbetande klassernas Bermar. I detta ursprung mäste det se sin bestämmelse och sina pligter. — — — Bildning och arbete — se der tidens symbol; i dess namn mäste rikena styras. Utef proletärer måste blifva medborvare, som efterhand kemma till politiska rättigheters utöfning, och som genom ombudsmanskap kunna utöfra dessa och upplysa om sina intressen, sina tänkesätt, sina behof. Den som under en representativ regering icke har någon röst, den åtnjuter icke sina rättigheter. Men hvilka äro då det konstitutionella konungadömets bästa vänner? Åro de väl sådana hvilka liksom vi besvurit, att vilja framgå på den banan och föryngra sig sjelfva-i den alltnärmare beröringen med massorna? Eller äro de sådane, som råda konungarne att åter beträda den gamla vägen, stödja sig på bastioner och befästningar, gynna blott folkets minsta del och den som bildar en oligarki? Då en regering för länge vandrar på vwillostigar, råkar den slutligen i den ställning, att den måste höra det fasans ord, som Lafayette gar till svar åt dem, som på elfte timman ) kommo från S:t Cloud, för att underhandla med folket: det är för sent! Så långt hafva vi, Gud vare lof, icke ännu kommit. Annu är det tid; och det ir alltid-tid, då institutioner finnas, som tillåta att allt kan, utan våld, förbättras. Folkets lugna hållning skall återföra regeringen till sanningen. Försäfves höja sig fästningsverken omkring tankans och Tihetsbegreppess hufvudstad: skulle de någonsin i ramtiden ingifva maktinnehafvarne onda tankar, så nafva vi ett amnat artilleri, som är starkt nog att cärmpa emot all veridens cidgap. Den allmänna anlan, nationens opinion, stå då på vår sida, och det innes ingen -materiel kraft, som kan motstå ett stort oiks själskrafter. Låtom oss derföre, så länge som nöjligt, undvika alla omstörtningar; de blifva först agliga då visheten flyktat ur maktens rådsförsamlinar, då dess kandlingar icke längre bära laglighetens tämpel och felhkets tälamod är bringadt till det ytersta, — — — ÅAnnu några dagar och befästninarnes bestyckande blifver en lag, öfver hvilken vi, ydiga statsförfaltningen, måste iakttaga tystnad; men aren blott. lugne. Hå dessa vallar till och med syas för eder späckade med 3,000 kanoner, kunnen j äl i dem se ctt kostsamt narrverk, men aldrig en erklig fara tör friheten: så länge midt ibland bationerna det finnes en obercende press, sä länge oirskräckta röster ur folkets sköte besvara fästenas Id, så länge hos masorne aktningen för ordninen är förenad med känslan af deres menskliga rätoh ao