Aftonbladet – 3 juni 1845, sida 3

OO EEE AE UTDRAG UR HERR DE LAMARTINES TÅL TIL ARBETSKLASESYNS DEPUTATION. (Se gårdagsbladet.) Det kan ej förundra mig, att min ihärdiga oc alltigenom parlamentariska opposition emot regerin gens förkastliga system, isynnerhet i frågan om Pa ris befästande, förskalfat mig ett så ärotullt bevis p edert bifall. Jag begriper, att denna Oomringning met beväpnade fästen orvar sönerne af 4789 ärs män alt Frankrikes kringmurade hufvudstad förödmjukai sönerne af 4792 års krigare. Var väl frihetens stac omgifven med murar, då fosterlandet, hotadt af ko nungarnes koalition, icke såsom i dag förlitade sig på stenvallar, utan på Pariseriolkets hjertan och armar? då edra fäder ofvergåfvo sina verkstäder, för att försvara hufvudstaden, icke vid Montmartre allena, utan på alla slagfält och i alla de fören2de monarkernas hufvudstäder? Då stod eder fana icke orörlig och liksom rotväxt på edra murar; hon vajide tritt för ärans vindar på hela fastlandet och på alla baf, Jag säger cj detta, för att uppägga eder till srigslystnad Nej! arbetare eller tänkare måste i värt irhundrade alla vara fredens värdare. Om jag emellanät Örsvarat och hedrat densamma regering, hvilkens örviltelser jag bekämpar, har sådant allena skedt ;medan den, med alla sina fel, ätminstone har den örtjensten att hafva varit en fredsregering. Af hvad Ni sagt och af det jag uttalat, skall den onda viljan Iraga den slutsatsen, alt vi tillhöra det parti, som i varje monarkisk regeringsform skådar något fiendtigt för nationens intressen, men sädant förtal böre i afväpna genom öppna förklaringar. Ja! ficndtliget emellan det feodala konungadömet och nationen, len är tillbörlig, ty det påstod, att folket var dess gendom; men folken haiva ätereröfrat sig sjelfve. ce sälja sig icke mera ät dynastierna! Fiendtlighet ter emot en ärfuigt-konstitutionel regering, som sig förenar nationalkraftens enhet och varaktighet, et vilje vi icke: revolutionerna af 1789 och 4830 afva afejort den saken. Vi vilje icke vara mera evolutionära än dessa revolutioner. Den uppgift, om måste lösas af en mnationel, folklig konungareering, hvilken, utan allt afseende på stånd och klasT, i sig förenar alla medborgares intressen och lä