Aftonbladet – 2 juni 1845, sida 3

anförda skäl mot skriften, utan af uppenbar hämnd-1 lust föranledt namnsedelns brytande, att, enligt 4 S1 8 mom. Tryckfrihetsförordningen, böta 400 rdr b:ko,l: samt derjemte, efter 3 8 42 mom. samma förord-. ning, gälda en lika summa för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar, han genom sina påminnelsers införande i Aftonbladet, låtit till allmänhetens förvillande och förledande, genom tryck utsprida. färförutan får jag förnya mitt yrkande om laga ansvar å herr majoren, efter 4 och 4 S8 60 kap. Missg.balken, samt begära ersättning för mina kostnader och besvär i och för rättegången, med 33 rdr 46 skill. b:ko. Då herr majoren i sina påståenden strängeligen ifrat för att jag, för de möjliga allusioner, hvarmed jag i mina skrifter eller karrikatyrer sårat en celler annans finkänslighet eller högfärd, skulle betraktas vådligare för samhället än sjelfva mörda:en, får jag i rekonventionsväg, enligt 4 8 60 kap. Rätteg.balken, begära att herr majoren för sina beskyllningar af ännu gröfre art mot mig, t. ex. för ärelösheln, mätte sä anses, som han sjelf uppskattat det och sålunda, då detta skett inför rätta, betraktas. såsom gripen å uppenbar missgerning,. Hr majoren är, för sina meriters skull, vara af Carl XIV Johan, högtsalig i åminnelse, upphöjd i adeligt stånd, samt derjemte riksdagsman: men vid förhållanden, som inträffat, tyckas dessa hans egenskaper, då uppenbar missgerning, och urbota bestraffning komma i fråga, icke kunna hindra rätten att, i enlighet med 4 kap. 2 8 Straffbalken, pröfva huruvida det kan vidare tillåtas herr majoren af Robsahm att vistas på fri fot, enär här icke får med penningar bö . Hr mejoren har i denna sak inblandat hvarjehanda ordande om af mig utgifne karrikatyrer, och i detta fall efterföljt sin riddarhuskamrats, herr Dehlmans exempel, med lika dumma, som lögnaktiga, obevista påståenden. På det allmänheten icke genom, milt stillatigande i detta fall må vidare låta sig förvillas, tvingas jag att äfven bemöta hr majorens anfall i detta afseende. Erkännande mig otvunget vara författare och utgifvare af en hel mängd karrikatyrer, måste jag dock neka till en hel hop andra, som. genom s. k. smygritare utgifvits och, för beqvämlighets skull, skrifvas på min räkning. En del af desse har jag till och med aidrig sett. Ett öfvadt artistiskt öga skiljer författarne lätt.. För min del trotsar jag någon, att kunna framvisa: en enda af mina karrikatyrer, som ej af rättskänsla och patriotisk värma mot öfversitteriet, ondskan cl-! ler obskurantismen blifvit dikterad, och som jag ej är beredd att försvara. De hafva alla talat, likasom jag, sanningens språk oförfäradt. Det är ej mitt fel om somliga ej vilja eller somliga ej kunna förstå dettal. språk; det talas så sällan ibland visst folk. I länder. med vida högre kultur och större pretentioner på konstens sträfvande, än Sverige, är den politiska karrikatyren lika allmän, som tidningsbladen. Artisten har nemligen der lika stor yttranderätt i samhället, som icke-artisten — och ritstiftet behöfver icke krypå undan för gäspennan, som här (äfven utan all talang) pretenderar att få lägga sig i Vägen. Sedan maktmissbruk af ilskna små-despoter, af hvilka jag försmått att ligga den rättvisa jag ägt att fordra (enligt hvad en tredje riddarhusledamot, herr Emil von Troil och hans samtidiga bankolullmäktige känna) beröfvat mig frukterna af mina bästa och nyttigaste sträfvanden, ruinerat mig i ekonomiskt hänseende, beröfvat mig förlagsmäns och andras förtroende samt endast med hjertiöst hån lönat en ynglings fleråriga uppoffringar och mödor för det aillmänna — på det en gunstling deraf skulle draga fördelen och hedern, samt sedermera äras med cen särskild nationalbelöning, för upptäckten af en annans, fyra år dessförinnan pröfvade uppfinning — 4 sedan jag derefter funnit mig öfvergifven i ett Jand, der hvarje mitt bemödande att vara nyttig eller verksam tilibakastöttes, och der konstnärn träffar mece-, natskap, endast då fråga är om 4192-skillingsprodukter, 1! — hyem undrar, vid sådane förhållanden, om min L FPG penna eller mitt ritstift någon gång blir satiriskt, och skoningslöst behandlar de förhatliga egoistiska in-l: tressena, der de påstötas, i hvilken form de än uppenbara sig? — Moralisk var dock alitid tendensen al min satir. Slutligen, hvad beträffar hr majorens och riddersmannens yttrade råa hotelser om blifyande näfrätt mot mig, får jag förklara, att jag visserligen, efter Ii detta, tror hr majoren om allt, utom att väga, man mot man. möta mig i sådan afsigt. Skulle derföre särskilde banditer för detta ändamål vara påräknade, så har dock allmänheten och vederbörande, uti hr möijorens tillkännagifna plan, en ledning hvarest man först bör söka den hedersman, till hyilken samhället för en slik bedrift står i förbindelse, derest någonting dylikt, hvarmed blifvit hotadt, tilldrager sig med mig hädanefter. Jag kommer dock att stå upprätt, tills jag af högre makter fälles. Jag yrkar imedlertid, att befrias från hr majoren och riddersmannen af Robsahms åtal och påståenden, de der äro så mycket mer olämpliga, som den d:alade skriften icke på ett enda ställe mot hr majoren innehåller ens någon ,angifyelse,. En kittling, en pekning åt hjelpsamhetsrubriken är något helt annat, än en angripelse, och minst borde hr Rob-j sahm med sina starka nerfyer vara derför sensibel. Stockholim d. 45 Maj 4845. Ferdinand Tollin. a Vid meddelande af ofvanstående bör Red. til-, jika, för bemötande af en på annat ställe med: temlig bitterhet gjord anmärkning, tillkännagifva hvarföre denna skrift ej förr blifvit införd. Ilerr, Follin har icke, i likhet med sin vederpart sjelf lemnat Aftonbladet någon afskrift, och en sådan i var följaktligen icke åtkomlig förr än genom ut-.. skrifning af ett protokoll, hvilket ej genast var I justeradt. Sedermera lät Hr Tollin utgilva båda I, skrifterna af trycket, och då ville Red. ej genast aftrycka hans diktamen för att ej betaga honom öjlisbeten att få tryckningskostnaden betäckt.l, Någoa partiskhet bar således på intet sätt förorakat dröjsmålet, om äfven vårt enskilda tycke r, att en annan ton vid tillfället hade varit lämpligare att begagna 1 en försvarsskrift. — — Uti Fablu tidning berättas, att en äfventyrerska, vid namn Christina Wilhelmina Berggren, kringvandrat i Dalarne, klädd i Lappdrägt såsom karl och utgifvit sig att heta Clementson. Hon har ankållan I Qvär. Rs a