Aftonbladet – 2 juni 1845, sida 3

såt, vare ärelös och piikte dertill med spö, eler vis, fängelse vid vatten och bröd ejler landsflykt, som! saken och personen är till; göre ock offentlig afbön. (jemnförd med 4 8 samma kap.) Lemnom Tit. Robsahm här så länge. Jag har nul att öfvergåtill hans andra skrift, som innefattar i slutpåståenderne, Herr Majoren fäster ganska skarpsinnigt den blifvande juryns uppmärksamhet derå,! att den åtalade bokens ingress, som han kallar det, står i samband med namnförteckningen, som derefter följer. Detta samband lirer bokbindaren lika litet! som författaren vilja neka. S E BoKens första afdelning är dock, med all aktning för den särdeles vigt herr majoren vill fästa vid personer, dock icke någon ingress eller bihang till l namnförteckningen, utan sjelfva hufvudsaken, enär j åenna 4:a afdelning just behandlar sak ensamt. Ben är en särskild afhandling för sig, äfven i typografiskt hänseende afskild från den sednare afdelningen : och ställd under sin egen rubrik: Mosaik, då namnförteckningen åter har en helt annom rubrik och; utgör en annan afdelning, ehuru båda afdelningarne stå under den gemensamma titeln: Hjelpreda för Länsökande,. Pen 4:sta eller ,Mosaiken, innehåller e ; l l 4 1 I en skildring af ockrets vådor, hällen i allvarlig syft; ( f ei ning, en varning, herr majoren af Robsahm möjligen : förhat! i) men dock nyttig för mången lättsinnig och mängen icke förhärdad ockrare, samt en vVäckelso till änger och ruelse, Den 2:dra ardelningen,! innehållande en förteckning på välkända personer! och kommissionärer. med astadgadt renommö (Nb, : för hjelpsamhet i penningeväg — var nödig, för att göra bokens titel till något annat än en falsk skylt. ! En hjelpreda mäste, för att vara det, lemna, icke! allenast varningar mot ocker, utan äfven anvisnin-: gar på hjelp,. Jog inser emedlertid icke hvarföre ! j påtvinga mig och andra den besynnerliga m en, att benämningen hje!psamn, eler hjolpredan, ä menlig eiler kränkande, för herr majorens namn ! och rykte. För annat folk är åtminstone icke en! sådan titulatur på minsta vis särsnde. Till ochi med personer, som anses, endast mot serdeles dryg; avans, hjelpa andra, har jag ännu aldrig förmärkt ! derföre sakna något medborgerligt förtroenie eller anseende till och med i de högsta cirklar; tvärt-j! om, deras umgänge cftersökes vida mera än de i största snillens och talangers, åtminstone här i lan-. det, der man ofta hör regeln: Skaffa dig penningar, min son, så kan du sedan hvad du vill af ömhjertade föräldrar inplantas, i stället för moral och byfsning. ; Enligt 5 6 44 mom. Tryckfrihetsförordningen, äger endast rätter målsegande talan föra, då fråga är ! om förgripelser mot enskild man, och dä herr majo5 ren detta pästär, dock utan ål! bevisning, att herrar!!1 loffstedt och Sandahl i den ö ie skriften blifvit! af mig beljugna; men herr majoren ännu icke företett nägon falimagt att i deras namn talan föra, finner jag mig icke föranläten, att bemöta en dylik gemen insinuation med svar. Hvad åter herr majoren af Robsahms enskilda påstående af bjeipsamhet vidkommer, skall jag med nöje begagna mig af herr majorens eget erbjudande att styrka detsamma. Att herr majoren icke gittat ens sjelf förneka, det han varit, åtminstone någon gång, ! en personifierad ,hjelpreda för lånsökande, utan till! och med sjelf erkänner det uttryckligen i sina på-! ståenden, ser man 4) af hans medgifvande om det der js lilla kapital ban har utelöpande med 35 proc. synlig i! 6 S ( s I ränta, och 92) af det der ifriga obehöfliga försöket alt vilja inbilla folk den iden, att den som gifver 40) procent är större skurk, än den som genom proeenteri roffar demp. Jurymännen torde väl utfinna någon anledning, hvarföre herr majoren varit angelä-lgen, att, med sin ömhet för moralitet, framrycka med I ett dylikt argument; ty då detsamma omöjligen hanl: gälla emol mig, så måste meningarne vara at det!! l ursäktar celler gäller för herr majoren ? Perest imedlertid man icke här i afseende ä herr majorens hjepsamhetsfallenhet skulle kunna antaga, med 47 Kap. 30 8 Rättegångsbalken, att känd sak är så godsom vittnad, skulle jag väl äfven kunna betjena med åtminstone vittnesintyg, bifegade med edelig bekräftelse, deröfver, att herr majoren till och med varit folk hjelpsam på ett, för dem celier de hu!pne, ganska kännbart sätt, och som erinrar om behofvet af den store mannene försvar för den som tager 40 procent. Man skulle kunna påminna herr Robsahm om en grefve P., en åldrig baron NW., som sedermera drunknade och hvars homme Waffaire herr majoren lärer varit, en löjtnant F., en expeditionssekreterare H.; en i kämnersrättens 3:dje afdelning är 4849 eller . 1843 anhängig rättegång Om penningetransaktioner, då hattmakaren Carlström Var kärande emot herr majoren, och en viss onämnd kapten, m. fl. facta, och anhåller jag, att derest herr majoren i detta fall ytterligare vill fräckt påstå, att jag mot honom begått :i minsta orättvisa, då jag nämnt honom bland del! hbjelpsammes) antal i den ätalade skriften, det ge-:! : 4 nast, och innan jury väljes till mitt försvars fullföljande, måtte mig tillåtas inkalla vittnen, icke i minsta afsigt att dermed öfverbevisa herr majoren om ocker, men för att lemna den blifvande juryn vederbörliga bidrag, som kunna subjectivt öfvert: ga om herr majorens obefogenhet att Mot min skrift väcka minsta åtal. Till blifvande juryns bedömande vågar jag tryggt öfverläta, att, på samvete, afgöra, om herr majorens välkända drift och verksamhet, antingen vid Ramlösa helsobrunn, i Stockholms sällskapskretsar inom slutna l dörrar, eller å andra orter, medfört åt herr majoren af Robsahm ett sådant anseende, eller namn och rykte, alt detsamma för närvarande kan betraktas såsom nedsatt eller kränkt genom införandet af herr majo-. rens namn i Hjelpredan för lånesökande. Då jag hyser den förmodan, att herr majoren, såsom bevandrad i domstolarne och lagstiftare på riddarhuset, ägt kunskap om de edsvurna jurymännens: första pligt, enl. ingressen till 53 8 Fryckfrihetsförordningen, att äfven derest tvetydighet om herr ma-!! jorens hjelpsamhet, elier om denna hjelpsamhets, menlighet för herr majorens förut egande medborgerliga namn och rykte möjligtvis skulle kunna komma i fråga: t fall, som lvetydiga synas, heldre fria än fällan, och derjemte, i hvilket fall som helst, utan rättighet för jurymännen all draga obestämda slutföljder af wttryckeno, samt då jag tillika i herr mejorens andraganden, så i stämningen som i påståenderne fåfängt efterforskar minsta försök till hevisninz emot min skrift. men endast finner 4) äreröriga mm