Aftonbladet – 2 juni 1845, sida 2

ler slutligen den ene af de stridande till marken, då han erkänner sig besegrad, icke så, att han tackar för nådigt straff såsom våre fordne riddare gjorde — nej tusan! Vår tids fransman är stoltare än så — utan med frasen: Jag har fått nog — en fiffig förklaring, innefattande en åsyftad vink, alt den besegrade drar sig tillbaka, icke derföre att han erkänner en segervinnare, men derföre att det spel, han spelar, börjar bli tråkigt. Om den... vi söka ett ord för att icke säga besegrade, om den... jordfällde uttalar den heliga frasen, upphör hans motståndare i samma ögonblick att bulta på honom, huru stort än hatet må vara, som eldar honom, huru talrikt antslet af sparkningar, som han fått, än må vara, huru brinnande hens lust än må vara att återgifva dem. — Ett: jag har fått nog — är en talisman från böjden, en alltid förstådd signal. En savaitkämpe, som efter detta ords uttalande vidrörde en annan stridskamrat annorledes än för att hjelpa honom uppstiga, hade förhållit sig till lika grad vanhederligt som en duellant, hvilken, efter att ha afväpnat sin motståndare, rände honom, värjan i kroppen. Men om kämpen i fallet säger ingenting, om, oaktadt den kinkiga ställning, hvari han befinnes, han likväl fortfar att försvara sig, då inträder ett annat förhållande, då finns icke mera hvarken gunst eller nåd. Den som förblilvit stående snurrar då omkring den som ligger i backen och söker slå honom i hufvudet, hvarmed fortsättes tills han lyckats qvarlemna på hans ansigte ett af dessa synliga och skamfulla märken, som på konstspråket uttrycksfullt kallas sigillet. — OO — EN TASKSPELARE-KONST. En engelsk matros befann sig på en konstmakares representation, och var mycket förvånad och förtjust öfver denne Boschos konststycken. Plötsligt inträffade en förfärlig explosion derigerom att elden fattat i en liten krutfjerding, som stod under konstmakarens bord. Största delen af åskådarne omkommo härvid. Matrosen, som klättrat upp i ett fönster för att bättre kunna se, blef utkastad derigenom och nedfölli en trädgård, genom grenarne på ett lummigt träd, utan att vidare skada sig. Då han reste sig upp,yttrade han: Det var mig en satans karl; men nu är jag nyfiken att se hvad han härnäst skall göra för konst.