den nu sednast utgifna proklamationen från de konservativa partiet genom tidningen Morgoner (se gårdagens Aftonblad) icke neka oss det nöje att citera de slutreflexioner, hvilka förekomma på de sista sidorna af boken, öfver Konungens ställ ning. Dessa betraktelser nedskrefvos sistlidet å1 före riksdagens början, men äro så lämpliga til det nuvarande ögonblicket, att man måste beun. dra det förutseende, hvarmed författaren redan då uppfattat sakerna sådana, som de sedermera småiningom bekräftat sig af inträffade händelser. Ifrågavarande stycke lyder som följer: Jag frågade mig ofta, under det jag ordnade min dagbok, om det är möjligt. att Sver:ge, efter konungens död, som man väntade, med så stora förhoppningat på hans efterträdare, lätt och lyckligt skall framgå utur sina söndrade, förvirrade förhållanden; om konung Oscar, förutsatt att ban äger den redli gaste vilja och de mest folksenliga och liberala grund satser, hvilka äro nödiga för att genomföra stora reformer, äfven är utrustad med en energi, som härtill fordras. Hvad jag rörande Sverige framställt, är tillstor del endast en ofulikomlig bild; endast spridda konturer, sådana de visat sig för min åskådning och vid emottagne meddelanden. Men de gifva doch hvarjehanda eterrättelser om det bestående, om företräden och brister och antyda huru svårt det biir att bringa ljus och ordning i detta märkvärdiga sammanhopande af så mycket stridiet, i dessa motsatser af modernt statslif, detta förä!drade, förruttnade, af det fortskridande förnuftet förkastade och af den historiska makten tillkomna och bibehållna. Utom England finnes väl intet land, hvars förhållanden påkalla lifligare deltagande; men Sverige är i flera afseenden ännu mer intressant, än den märkvärdiga statsbyggnaden på andra sidan kanalen; ty här är så mycket, änvu mera antikt, skrofligt och ofördragligt än der — här framlyser medeltiden från tusende satser och gestalter, knappt torftigt gömda under den modernare kulturens slöja, här är ständsoch kasiväsendet skarpare genomfördt, här hafva adel och prester i massa slagit politiskt djupare och fastare rötter. Den historiska grunden, prerogativer och privilegier, hafva väl någon gång blifvit af tidsstormarna anfäktade och skakade, men förstått att väl bevara sig; här ändtligen är i skarpaste motsats äfven åträn och trängtan vida större, att med raska kraftiga hammearseg sönderkrossa hela denna gamis herriighet och på ruinerna bygga en ny demokratisk stat, grundad på jemlikhet och en sann, odelbar medborgerlighet. Kan konung Oscar lösa denna uppgift? Skallhan sönderbrytande det cement, som så länge samman. hällit thronen, icke endast lyssna till de privilegie rade kasterna, som trott sig utes!utande kallade at: vara regentens sanna stöd, hans råd re, deltagare i hans fester. prydnaden för hans hof, bans viljas tjenare; de få förberättigade att pälägga folket skatter och börbor? Skall han förstöra och utrota al under ärhundraden född och fostrad orättvisa och utan vacklande höja banerct, hvarunder kring han: thkron män från hyddan och palatset skola samla sig utan ståndsskillnsd och företrä Då man öfverskådar massan af nationen: här några millioner proletärer, der en ringa hop herrar, skullc man tro, att motståndet icke kunde vara stort och sä mycket mindre, som de bäste och ädlaste i landet kunskaperna. senningen, idternas välde, kapacite. terna och entusiasmen för fäderneslandets väl träd! inom skrankorna, och äfven en fri press kraftig rörer sig; men denna massa är hbeklagligen ännu djupt inhöljd i eländets svepduk, är förslöad och glömmer sina rättigheter och andliga förmögenheter för den toma hungrande magens fordran. De privi legierade med mera bildning äro i besittning af makten och derföre, såsom en skald säger, äfven af rättigheten. Svårt blir att lära dem, som skola förlora, vishet och mi!dhet, svårt att göra förnuftet segrande, utan att behöfva anlita väldet, som ätertager hvad väldet inkräktat; svårt att öfvertyga dessa privilegierade, att hvad deras fäder ägt och i ar öfverlåtit, var en lång orättvisa, tillkommen under mörka tider och som nu måste lemnas och uppgifvas. På denna historiska grund är Sverige uppbygdt. Så har det blifvit en monarki, så hafva adel och prester erhållit sina företrädesvättigheter, så hafva omhvälfningarne och de inre striderne uppkommit. På samma grund finner man ock statsskicket, med sina många motsägelser uppfördt och hela förvaltningen ordnad. Förnuftct trängde väl med sina fordringar in i detta gamia multnade statslif och ryckte det mer än en gång i rockskörtet, men det kunde aldrig eröfra mer än en flik deraf. Något litet gaf man efter, det andra qvarblef. Der det icke kunde undvikas, fogade man sig, påflickade, reparerade, öfvertäckte skadorna och gjorde i hemlighet skiljaktigheten allt större emellan den gamla och den nya tidens ideer, hvilka kämpade om herraväldet. Nu står den ädle konungen, med förträfiliga egenskaper och berömvärd vilja, framför den underbara, splittrade bilden. Huru mycket finnes derpå att ordna och förbättra, huru många nyttiga och nödiga reformer äro af hans fader i arf På honom öfver ätna, huru mänga fordringar och önskningar på honom riktade? Åger han den kraftiga ande, som börjar med att lösrifva det vacklande busets hörnstenar, eller skall han, såsom förut, påbygga och bättra, så att gammalt och nytt sammans r och af det förra bibehålles hvad som synes dugligt? Skall han besluta sig att, såsom radikal, stå förenad med massan af sitt folk? Det är likväl en icke ringa fordran, att en regent skall upphäfva den länge bestående samhällsordningen och i stället för monarkism införa en ren demokrati. Huru mycket moraliskt välde och inflytande öfva icke de privilegierade stånden, huru mycket verkar icke födse!, uppfostran och förbindelser, huru många ljufyva företräden, fördomar och vanor mäste icke förfalla och huru skulle icke allt förän-. Ara ce am pftor det Aff2a UPDTERAAdA smädligna vt!