Aftonbladet – 30 maj 1845, sida 2

Det ser likväl ut, som -om vederbörande hade känt ett litet behof att vxl denna krigsförklaring tillika göra sig intressanta genom anspelning pi något befaradt martyrskap för sina anhängare Bara något politiskt lidande, aldrig så litet förHöljelse, så hade man åtminstone något att komI ma med. Se här till exempel: Dess kamp (de! konservativa partiets) skall fortgå, utan afseend ,derpå, att personerne kunna duka under för de maktegande: den är försäkrad, att hvarje personlig förlust eller motgång i längden länder saken till fromma, och att just maktspråken, afsälltningarna och onåden skola fortskynda reaktionen mot det liberala regeringssystemet, när det blott hunnit få evident ådagalägga för landet, huru föga liberalt det i sjeltva verket ärp. Af dessa uttryck finner man således tydligen: 1:0 Att de konservative nu redan gått vida längre än de liberale någonsin gjort, då de förre på tre serskilda ställen förkunnat!) såsom bestämdt, a!:t de nu äro regeringens motståndare, hvilket är dubbelt intressant att erfara, när man vet huru samma parti under hela den förflutna tiden drifvit den läran att opposition mot Regeringen är alldeles detsamma som opposition mot Konungen, och hvarje deremot stridande påstående en osvensk tanka, samt den nu gifna proklamationen således, ur partiets egen uttryckligt tillkännagifna synpunkt, angifver att deras: opposition egentligen gäller Konungen och är osvenskr. 2:o Att de förnämligast riktat denna opposition emot fraserna om menniskovärde samt ailt annat vackert och rörande vältaleri När man nu erinrar sig vissa uttryck i Konungens throntal och dermed jemför det sätt, hvarpå de här karakteriseras, så bekräftar det ytterligare den nyss framställda förmodan om denna nya oppositions syftning. j 3:0 Kan häraf läras, dels att denna opposition kommer att blifva något helt annat, än den liberala oppositionen under det gamla systemet, enär den säger sig vara bragt till fullkomlig enhet det vill säga, ämnar handla såsom en kompakt falang, dels ock af hvilka den består, neml. af dem som hellre vilja låta anse sig för hårdhjertade aristokrater, byråkrater och prelater, än att böja sig eller höja sina röster för de förutnämnda hjertnjupna fraserna, och för några moderna begrepp om menniskovärde m. m. Slutligen och för det fjerde inhemtar man, att anledningen till den förändrade ställningen och till krigsförklaringen ligger deruti, att partiet funnit sig sviket i sina Törhoppningar om en snart sig infinnande betänksamhet och reformförsiglighet å regeringens sida. Detta sistnämreda är det enda som kan sägas yttradt väl icke i, men om sak, uti hela artikeln, och man måste då fråga: hvaruti bestå då dessa svikna förhoppningar? Vi hafve på ett annat ställe i denna dagens blad uppräknat några af de vigtigaste bland denna riksdags resultater, såsom åtgärder till folkundervisningens utvidgande, den nya fängelselagen, den lika arfsrälten, indragningsmaktens upphäfvande m.m. På hvad sält hafva då dessa åtgärder tillkommit? Utgöra de statskupper eller våldsama ordonanser från regeringens sida? Nej, de äro endast i Sverges konstitutionella ordning lemnade sanktioner till beslut, hvartill Sverges konstitutionella Ständer, dels med alla fyra riksstånden sammanstämmande, dels med trenne stånds i grundlagsenlig ordning tillkomna samverkan beslutat. Betraktar man dessa omständigheter, hvilka obestridligen bevisa, att styrelsen, då den lemnat sin medverkan till ifrågavarande åtgärder, fortgått på den mest lugna och lagbundna väg, som samhbällsläran känner, nemligen att handla i öfverensstämmelse med den representation, som landet för närvarande eger, så inser man ännu klarare den egentliga orsaken till den öppnade striden, nemligen den, att regeringen icke velat handla emot Ständernas önskningar för att dansa efter de hårdhjertade aristokraternes, byråkraternes och prelaternes, pipa. Hvad ändtligen de ifrågasatta förföljelserna mot dlika tänkande beträffar, så behöfver man blott kasta !en återblick på det hiskliga tvång, som under den förflutnariksdagen varit lagdt på det konservativa partiets yttranderätt, för att skänka sitt djupa deltagande åt de stackars martyrerna. Det värsta som nu kunde hända vore tilläfventyrs, att dessa spådomar lika litet inträffade, som t. ex herr presidenten von Hartmansdorffs ofta yttrade förmodan, att han skulle blifva stenad, gått i fullbordan. Vi kunna ännu ej öfvergifva dessa konservatisnanc mntointelaer cam smanam Sin fricnråkioehat