Aftonbladet – 29 maj 1845, sida 1

litet piquerade c över att denna talang ej utgålt ur deras krets, utan ur ett land som de kalla Danmark, och har den besynnerliga e; genskapen, att i verkligheten och i geografien heta Sverige, samt vara obekant för redaktörerna af den qvickaste tidning i sjelfva den moderna bildninge-s hufvudstad. I tysthet hoppas man väl imed! ertid, att den firade sårgerskan skall komma dit. Det vore kanske ock det bästa svar hon kunde gifva på den satiriska artikeln. Jag säger kanske, ty jag fruktar alt den moderna franska smaken i musik, liksom i poesi, i vissa fall gjort ett syndafall och icke förstår att uppskatta brad som är skönt, om det icke är på samma gång TN i den vidunderliga dräs 2t, som endast en till öfverdrift stezrad konstfä färdighet eller en alla känstor demoniskt skakande fantasi förmår sammansätta. Eller hvarför äro Mozarts enkla men sublima skapelser så litet populära i Frankrike, och hvarför Vic:or Ilu70s och Eugene Sues skräckseener de som mest slå an på det löäsande publicum? Den enkla, sunda spisen smakar icke mera; man vill hafva den kryd: lad, så alt de förslap; bade nerverna könna af den. Men hvad som i går var tillräckligt, är i morgon för litet, och man stegrar konstfördigheten tills konsten bryter halsen af sig, och spänner känslosträngarna, tills de förlamas af öfverspänning. — Men mamsell Linds öfverlägsenhet ligger just i det naturligt sanna och själfulla i föredraget; ej så mycket i förmågan att på ett förvånande sätt besegra svårigheter. Hennes sång är en Gud; men icke en I nduisk, utstyrd med bjellror och bizarra figurer, ut.n en Gud ur Olympen, en fullvuxen Acrollo, der ande och materia smält tillsammans i den skönaste harmoni. Dock, kanhända att jag misstagit mig i mitt omdöme öfver den i allmänhet rådande fransyska smaken; och det vore så mycket bättre. Ursäkta mig för denna lilla digression ifrån Marseille till Paris, — då vi egentligen skulle till Tvnis! Jag skall i stället göra mina krokvägar