Aftonbladet – 28 maj 1845, sida 2

— Den middag som Ridderskapets och Adelns ledamöter gålvo H. E. grefve Posse till betygande af deras erkänsla för det sätt, hvarpå han utöfvat sin befattning såsom Landtmarskalk, ägde rum i går uti de kungliga rummen i operahuset, och 144 personer deltogo deri, eller med få undantag alla som ännu voro qvar i staden. Efter en serdeles läcker måltid, som var serverad af den för sin talang i denna väg berömda m:lle Björklund, proj onerades skålar af värdarna: Konungens skål af hr grefve Nils Brahe; Drottningens och Enkedrottningens af hr hofmarskalken Aminoff; det unga Konungahusets af hr majoren Sam. von Troils och br grefve Posses af kammarherren baron Hugo Hamilton. — Den förut omnämnde konstberidaren Guerra, som nyligen hitkommit från Köpenhamn med en talrik trupp af båda könen samt ett stort antal hästar, äxnar under sommaren gifva representationer i herr Tourniaires mancge på Djurgården, och börjar dermed redan i morgon afton. Riksdagsmannen Heurlins silfverkanna. Fiera tidningar forifara alt uppduka historien om den till riksdagsmannen Sven Heurlin skänkta silfverkannaa, och såväl Den Konstitutionelle som Morgonen, hvilka äro mycket förbittrade på Heurlin, hafva icke underlåtit att ut smycka saken så, att Heurlin skulle bafva mera skam än heder deraf. En insändare i Morgonen påstår, att subskriptionen skulle varit en tillställning af Heurlin sjelf, och Den Konstitutionelie uppgifver, att sedan 69 å 70 rdr genom subskriptionen erhållits, så hade Heurlin sjelf tillagt resten, samt en gammal sillverkanna (om 352 lods vigt enligt Horgonens uppgift) inköpts, hvarå man emot sanna förhållandet ristat den inskription, att densamma förut varit skänkt till Matts Pebrsson af Bondeståndet vid 2809 års riksdag, samt sluiligen, att endast åtta personer varit tillstädes vid det tillfälle, då kannan öfverlemnades. Dessa uppgifter äro till en del så skandalösa, och dels med afseende derpå, att i alla fall eit icke ringa antal riksdagsmän deltagit i skänken, dels också på den omständigheten, att lögner och yrängda framställningar icke s synnerligen plågat genera de åberopade tidningarna, så litet troliga, att man gerna på förhand torde kunna anse det mesta ogrundadt; men förtal hänger likväl allud länge nog fast, och hvad Sven Heurlin betröffar, så är det icke obekant att han äger många fiender, som icke lära underlåta att brodera än mer på denna historia, om den lemnas ovederlagd, alldeles såsom det under förra riksdagen skedde med en annan skänk af en dosa, derom likväl slutligen framlades bevis, som kommo motståndarne på skam. I alla fall vore det måhända icke illa för Heurlin sjelf, eller några af dem som deltagit i presenten, att, jemte en förteckning på gifvarnes namn, framlägga en sådan upplysning rörande sjeifva förhållandet med kannan, som tillintetgjorde det infama påståendet, alt man rent af tillverkat uppgiften, alt hon någonsin tillhört Matts Persson. Det som förefaller oss mest märkvärdigt och kuriöst 1 hela saken är alt presentens tillkomst tyckes härleda sig från den period af riksdagen, då Sven Heurlin stod så väl hos den Konstitutionelle och af honom dagligen lofordades, derföre att man trodde sig kunna räkna honom till den Rutberg-Strindlundska koalitionen. Tänk om nu hela den irågavarande efterskörden af harm skulle komma deraf, att Heurlin icke ville låta leda sig blindt af denna koalition i vissa stora frågor, i hvilka det konservativa partiet hade påräknat bans biträde, och att denna missräkning gått dem till bjertat, i samma mån som det varit påräknadt att riksdagen annars möjligen hade fått en helt olika fysionomi, ifall Bönderne kommit att stå på Adelns och Presteståndets sida. Det vissa är, att det är på den konservativa sidan, om hätskheten mot denne riksdagsman egentligen eger rum och förtalet utsprides. Några facta, som rättfärdiga dessa ytterst oblida omdömen, hvilka icke nu först påkommit, hafve vi likväl icke hittills sett, utan torde väl harmen egentligen härleda sig från det alltför varma och skoningslösa språk, som Heurlin sjelf stundom begagnar emot sina motståndare. en Å (Införes på begäran.) IM 31 af Den Konstilutionelle har en sig så kalomr 20 Tr oo ar