Aftonbladet – 24 maj 1845, sida 2

synes antagit dessa grundsatser till ledstjernor för sitt handlingssätt. Arad vare Konungen, och vare Han, ända intill sednaste efterverld, prisad för den stora, beundransvärda, för fäderneslandet så hoppgifvande politiska beslutsamhet, Hans Maj:t vid detta tillfälle ådagalagt, då Han, oaktadt de krafter, som rustat sig till motstånd, inför Nationen, inför Europa, inför samtid, och inför efterver!d visat sig såsom Svenska folkets Konung, och icke såsom kastanspråkens och undantagslagarnes beskyddare emot den allmänna röstens fordringar af allas likhet inför lagen. Måtte Svenska folket förstå, att uppskatta hela värdet af Konungens handlingssätt vid detta tillfälle, och måite Bess ädla bemödanden, att allt mera och mera, i alla rigtningar framföra oss till civilisationens mål, aldrig komma att sakna det för alla reformers framgång så oumgängeliga stödet af det allmRa medborgerliga tänkesättets oemotståndliga raft! Öfvertygad, att dessa tänkesätt, ehuru alltför svagt för tillfället tolkade, af eder mine Herrar delas, är det på grund af det uppdrag, som blifvit mig lemnadt, jag nu uppmanar eder, att tömma edra glas uti en, den mest hjertligt vördnadsfulla skål för Hans Maj:t Konungen. Hans Maj:t Konungens skål! Efter denna skål afsjöngos, på melodien af gamla folksången, följande verser, författade, såsom det sades af herr kammarjunkaren Karl Kullberg. Till Hans Maj:t Konungen. Bland barn af samma ätt Du skiftat lika rätt, Guds viljas tolk! Hvyad togs med styrkans glaf, Ditt Kungsord återgaf! Nu bor vid Nordens haf En rätt, ett folk. I häktets mörka natt, Ber brottet, skumögdt, satt, Din blick steg ner,Och der vardt ljus, och hän Flyr nu förtviflans skrän, Och ångern böjer knän, Och hoppet ler. För allt hvad Kungligt stort, Hvad ridderligt Du gjort, Dig tacka vi, För att på fjerran våg, En Viking glad i håg, Vår flagga styr sitt täg Från tvångskatt fri! Hell, Konung! lyckosam Gå, hög, Din bana fram, I ljus och frid! En bön i slott och tjäll Beds högt för Dig hvar qväll: Blif, OSCAR, segersäll I fredlig id! Men ljuder stridens rop Och Stigmäns bleka hop Gjuts kring vär strand, Sitt blod på fältets ljung Ger gammal och ger ung Med rtröjd för älskad Kung Och älskadt land. Så väl erefve Anckarsvärds tal, som denna sång,