Aftonbladet – 24 maj 1845, sida 1

— Men min bojar är vackrare, än din zar! ropade Marfa. — Huru! afbröt Skolastika; ni har endast sett främlingarne några minuter, och redan talar ni om dem, som gamla bekanta! Huru var det möjligt, att de kunde se er? Var gallret icke tillslutet? — Gallret! svarade Marfa; det är lingesedan del kom ur bruk. Våra oldfruar funno, att det bindrade dem irån att andas frisk luft, och se. dan har en spele efter ahnan vikit undan. Nu är läktaren öppen. Hade du icke så länge för ditt måleri fått dispens från att he kyrkan, Iså skulle du erfarit huru beqvämt vi ställt Lill. Och hvartill tcnar också inn agningen? De tider äro förbi, hvarom gamla krönikorna berätta, då klosterjungfrur frestades af farliga, lättsinniga riddare och uppalos af drakar till aftonmåltid, såsom färska simlor. Det var likväl tider, då en ung flicka med nöje kunde i ty de stackars barnen då, såsom nu, I att någon bekymrade sig om dem, och dem alldeles oanfäktade blifva la malronor. Jag, för min del, skulle hellre sammantvul med en drake, än pinas af denna e mighet. Skolastika förklarade nu, att he on i ville vara allena, Marfa fattade Feodora under armen, men ännu en gång flög denna till Skolastika och sade, kyssande henne: — Lofva mig, aut d måste se zaren och Hocka dig ett bif onde. I i min zars sköna ögon ra intryck på min — Hvad jag hatar detta bruk, att vända allt i det löjliga, sade Skolastika, då hon fann sin al lena. Eikväl är dot den docka, hvarmed verlden leker — t verld, som jag tänker mig — som jag aldrig !t ora da ade paserat, each händelsen i kyrkan c omtalades icke mer: En morgon befann sig ur alton går i kyrkan: du kunna de nn