Aftonbladet – 23 maj 1845, sida 2

stan allt igenom så märklig, att vi efter justeringen ej skole underlåta återkomma dertill; men några drag deraf kunna dock förtjena att här upptagas. Hr von Hartmansdorff var naturligtvis en ibland dem, som motsatte sig önskningarne om en kommitte. Han liknade reformbegäret i detta hänseende vid en feber, och fann det icke vara skäl att underhålla denna feber med stimulerande medel. Härpå svarade Hr generaldirektören Ekströmer, att den framgång, som Hr von Hartmansdorff rönt vid denna riksdag genom Konstitutionsutskottets sammansättning och segrarna inom detta hus, tycktes hos honom hafva alstrat ett öfvermod, som gick alldeles för långt, då han yttrade sig sålunda, och tal. varnade för den förblindelse, hvari man syntes hafva råkat då man gick ända derhän i öfverdrift, att ej vilja göra äfven det minsta afseende på alla de fordringar, som yttra sig från den öfriga nationen. Den unga.grefve Lagerbjelke yttrade sig mot saken, bland annat af det skölet, att begäran om en kommitte vore ett förtroendevotum, och huruvida de sednaste tilldragelserna visade att Reg. gjort sig förtjent af ett sådant från Adelns sida, lemnade han derhän. Häruti instämde äfven grefve E. Sparre, som dessutom grundade sitt afslag derpå, att idcerna i denna fråga inom vetenskapens gebiet ännu ej äro utkämpade, och citerade såsom bevis den långa tid, som fordrats innan reformbillen blef antagen i England. Han tillade likväl, att han i sjelfva verket vore varmare vän än någon annan af representationsreformen, och ansåg äfven Adeln böra göra uppoffringar derför. Landshöfdingen friherre Palmstjerna fann väl ej något positift grundlagsvidrigt i förslaget, men dock något som låg alldeles på sidan om de grundlagliga formerna, och således vore det icke öfligt. Han gjorde till bevis härpå en revy af representationsfrågans föregående behandling, förmenande, att sedan förra förslaget fallit, hade ingen menniska velat vidkännas detsamma, kallade reformvännernas förslag ett amfibium, och talade något om den grumliga dy, som låg på botten af yrkandet å reformer. Man borde ej heller göra regeringen bekymmer med en sådan begäran. Flere andra ledamöter gjorde alternativa förslag, utgående dels på att blott begära insamlandet af statistiska upplysningar till nästa riksdag, dels ock eljest åsyftande, att en skrifvelse från Ständerna i detta ämne måtte blifva så betydelselös som möjligt. Deribland förtjenar i synnerhet att anmärkas professor tCederschölds projekt, att om en kommitte nedsättes, densamma må, icke med deklamationer och sarkasmer, utan med facta visa, hvarigenom våra gamla Ständer hafva förverkat Svenska folkets förtroende och visat sig oskickliga att vårda detsamma. — Hr L. Hjerta bad, i anledning af friherre Palmstjernas påstående att denna fråga om en kommitte vore något nytt, och ej förut öfligt, få komma frih:s minne till hjelp med en erinran om sista riksdagen, då tre Stånd begärde en sådan kommitte, oaktadt ett förslag då blef hvilande. Då kunde en sådan begäran snarare anses besynnerlig, än nu, då intet förslag blir hvilande. Man borde för öfrigt ej förundra sig öfver frih. Palmstjernas motstånd nu, då samme friherre förut under riksdagen på flera sält visat att han ej älskade opinionsyttringar till förmån för reformen, och gjort hvad han kunnat att motarbeta sådana. Han anförde vidare åtskilligt emot grefve Sparres påstående, att ideerna ännu ej äro utkämpade på theoriens område, och upptog exemplet om Engelska reformbillen till vrderläggning. Detta uppkallade Hans Exc. grefve Björnstjerna, som hade ett mycket varmt yttrande, dels om sistnämnda sak, hvari vi framdetes torde få tillfälle alt visa, det H. E. dock begick ett betydligt faktiskt misstag, dels om tvåskillingsopinioner, m. m:. Herr B. Rosenblad, gaf Hr Hjerta en kompliment för den öppenhet, hvarmed han framlagt demokratiens åsigter och fordringar, och uppläste derefter en hel artikel ur Aftonbladet för år 4844 en dag i Mars månad, kallad Konung Oscar orh hans ställning, med hvilken uppläsning man dock tycktes hafva svårt alt fatta den egentliga afsigten. Hr von Hartmansdorff ryckte härunder Hr Rosenblad ett par gånger i rocken och sade: sluta då; men talaren var för mycket i farten. Grefve Anton Gyldenstolpe menade, att begäran om en kommitt vore så mycket mer öfverflödig sedan Regeringen förklarat alt representationsfrågan icke kan Talla, som Regeringen sjelf i följd af denna förklaring utan tvilvel lär sörja för att hålla saken uppe utan påminnelser från Ständerna, 0. s. v. Flere af dessa yttranderna mot förslaget voro verkligen högtidligt pathetiska och rätt underhållande att åhöra. Slutligen, efter tvänne voteringar, den första om kontraproposition, blef förslaget att begära en kommitte afslaee 2, OD 8 4e