Aftonbladet – 21 maj 1845, sida 3

kande hos honom är det kala hufvudet, liksom puc keln hos den europeiske Polichinellon. I karakteri står Ketchel Pehlewan närmast till den neapolitansk Pulcinello, men hvad som skiljer honom från denne från Roms Mapatacco, från Bolognas Harlequin oci från Frankrikes qvicka Polichinello, är hans utmärkt: bildning jemte hans oförbätterliga skenhelighet. Ket chel Pehlewan än andäktig, lärd, ja till och met skald, som hvar och en i Persien är mer eller min dre. Han drar äkta männer vid näsan och gör sit kur svr damerna. — Smaken för teatraliska föreställ ningar är allmän i Persien: men man betalar ingen ting för dess tillfredsställande, emedan entreprenörer skådespelare och författare, ja, till och med viktualie handlare ej tänka på penningspekulationer. Entre prenören är för det mesta en rik och mäktig man som på så sätt vill föröka sitt religiösa och politi ske inflytande (detta erinrar om det fornromersk: Panem et Circenses); han begagnar tillfället att vis: folket, att han eger dyrbara klenoder, mattor, shawlar kostbara tyger och bordssaker. Vid den ryktbara teaterrepresentation, hvilken det fordna persiska sändebudet vid franska hofvet, Mirza Abul Hassan Chan föranstaltade 4333 och som varade fjorton dagar, utbredde denna persiske Lucullus för sin publiks ögon 320 praktfulla kashmirsshawlar och en massa juveler, bland hvilka en var lånad från det kungliga harem och lär vara värd halfannan million riksdaler banko. All Pariseroperans herrlighet måste följaktligen endast vara en bagatell för den förnäma verlden i Teheran. — KäprspråKert I Paris. I Paris, der allting bedrifyes med raffinement, har också bildat sig ett käppspråk. Möter man ett fruntimmer och vill låta henne förstå att man beundrar henne, så vänder man käppknappen mot jorden, och hon fattar genast meningen. Ler damen, så fattar man med två fingrar om midten af käppen och balancerar dermed. Detta häntyder på likstämmighet och man vågar en kärleksförklaring med att muntert svänga käppen. Betta är nog för första gången. Möter man damen en annan gång, sä blir man dristigare. Man håller då käppen rakt framför sig, hvilket betyder ett rendezvous. Nu måste hon antingen skratta eller slå upp ögonen. Berpå stöter man käppen i marken, med korta pauser, och betecknar på så sätt timman då hon ämnar besöka promenaden. Så snart man gissat rätt, skall fruntimret otvifvelaktigt nicka med hufvudet eller Ice, och man kan vara viss på ett punktligt möte. Likvisst måste man vara försiktig, i synnerhet i fråga om gifta fruntimmer; ty de gifta männen förstå käppspråket och utsträcka det stundom inda till de galanta ungherrarnes ryggar, men för uttryckers antal finnes då mera hvarken regel eller öfYerenskommeise,