Aftonbladet – 21 maj 1845, sida 3

IBILASIYD HER — BesAM Somre. Et i Tyskland nyligen utkommet arbete: Resor i Ostindien af Alexander Humbold och Carl Kitter af Orlich, innehåller följande berättelse om den i Indien ryktbara ståthållaren Sommer och hans gemål Begam Somru: Vid den tid, då Maratterna hotade Stora Mogols rike, förstod en schlessisk äfventyrare vid namn Sommer, som af de mest romantiska öden slutligen blef förd till Indien, att svinga sig upp till värdigheten af en öfverbefälhafyare, och blef af Najaff Khan, Konungen af Delfi, utnämnd till tributskyldig ståthållare i provinsen Sirhind. Sommer hade sina egna trupper och 20 kanoner; till officerare för artilleriet hade han anvärft ätskilliga europeer, Då icke krigets verksamhet sysselsatte denne lycklige äfventyrarc, sökte han förströelse uti folkets vanliga nöjen, dans och musik. Kort efier hans första hustrus död läto åtskilliga bajaderer en dag bedja honom om den näåden att få dansa för honom; bland dem befann sig en 43-årig mahomedansk flicka af utmärkt skönhet och behag, hvilken gjorde så djupt intryck på Sommer, att han erbjöd henne stanna qvar hos sig. Denna bajader, den sedermera namnkunniga Begam Somru, förklarade sig beredd dertill, om han ville taga henne till hustru, och lofyade för hans skull öfvergå till katholska tron; ty den vandrande Nodge-flickan var listig och kiok nog att se hvilket intryck hon gjort på honom, och då hon gjorde min af att i motsatt fall öfvergifva honom, gaf henne Sommer verkli gen sin hand. Begam förstod genom sin älskvärdhet så fängsla Sommer, att han stundom plågades af den tankan, att han kunde öfverlefya henne; imedlertid började hon snart lesdna vid den ömma maken, ehuru hon sökte stärka honom i den tro, att hennes hjerta lifvades af samma känslor som hans. Under ett af dessa lyckliga ögonblick kom Begam på den tanken att låta förfärdiga två ringar, dem hon fyllde med gift och hvaraf hon öfverlemnade den ena till sin gemål, under den ömsesidiga öfverenskommelsen, att hvilken, som öfverlefde den andra, skulle taga gift. Sommer föll snart i en allvarsam sjukdom, och erhöll derunder underrättelse om ett uppror, som utbrutit; som han sjelf icke kunde draga i fält, satte sig. .Begam i spetsen för trupperna och tog afsked af sin make, med den uppmaning att han icke skulle glömma sitt löfte. Några dagar derefter kom det till en träffning, då hon hemsände en af sina förtrogna till Sirhind med den underrättelsen, att hon blifvit dödad. Knappt hade Sommer erhållit denna bedröfliga nyhet, förr än han öppnade ringen och tog gift och dog (1770). Enligt andra underrättelser skail han hafva dött en naturlig död. Upproret kufyvades snart och Begam Somru blef hyllad af trupperna och erkänd äfven af Najaff Khan, med vilkor att hon skulle hålla tre bataljoner krigsfolk till rikets beskydd. Sommers son med första gemålen blef en tid derefter hyllad af trupperna, under namn af Zaffer Yab Khan., — PERSISKA TEATRARNA. När man studerar 0lika folkslags seder och bruk, påträffar man stundom oförmodadt helt oväntade analogier. Hvem hade väl trott sig återfinna den i Europa hemmastadda Polichinellon och marionetterna midt i Asien? Och det oaktadt äro de båda, sedan uråldriga tider, Persiens tillhörigheter och cmiyckta derstädes. Den Persisko Polichinellon heter Ketchel Pehlicwan. Han har ingen utomordentlig drägt, men hyad som är utmär