Aftonbladet – 21 maj 1845, sida 2

detta blott exempelvis, för att visa obehöfligheten af att alltid sysselsätta fångarne med handtverkeriarbeten. Hvad slutligen beträffar kostnaden för fängelsebyggnader, hbafve vi nyligen sett en beräkning publicerad, som grundar sig på erfarenheten af de redan efter cellsystemet uppförde ransakningshäktena. Enligt denna beräkning blifver kostnaden i anseende till celfängelser för de straffångar, som enligt strafflagen skulle dömas till sjette och sjunde fängelsegraderne, obetydligt större, än hvad man nu är färdig att anslå till ett nationalmuseum. Månne dock ej förbättradt straffsystem med dithörande fängelseinrättningar skulle vara ett ännu vackrare nationalmonument? (Slutet följer ) — Hos Borgareståndet förekom i går afton en diskussion öfver Enskilda Utskottets betänkande, rörande den af Hr And. Berg väckta motion, att Ståndet för sin del måtte ingå till Kongl. Maj:t med en underd. skrifvelse, med tilikännagifvande af Ståndets beslut rörande förbudsbestämmelsernas utgående ur tulltaxan samt de vilkor, under hvilka Ståndet ansåg att förbuden borde kunna afskaffas. Detta betänkande, uppsatt, såsom det förmäldes, af Hr Schartau, tillstyrkte skrifvelsen och var författadt med mycken försiglighet i ordställningen; hvadan Hr Kock från Malmö i en betänkandet åtföljande reservation hade afgifvit förslag till en annan skrifvelse, som var mera radikal, så till vida, att motiverna till Ståndets beslut i afseende på förbudens bortlagande deruti närmare utvecklades, och skrifvelsen sålunda mera kunde anses såsom en opinionsyttring uti frågan från Borgareståndet till Regeringen. Att detta ämne skulle väcka till nytt lif de gamla afsomnade tullstriderna inom Ståndet, var således naturligt, och en diskussion uppstod, omständligare än vanligt under de sista dagarne af riksdagen. Hr Kock från Malmö började med att förorda sin reservation och begärde proposition på bifall till densamma; IIr Winge, åter, uppläste ett skriftligt anförande, hvar: han förklarade, alt han ansåg det icke tillständigt för Borgareståndet att ingå till Regeringen med en skrifvelse i en fråga, hvarom tre Stånd redan beslutat, och jemförde en sådan åtgärd med Ridd. och Adelns bekanta protest i arfsfrågan, samt anmärkte, att Utskottet gått omkring ämnet, som katten kring en het gröt; i fall någon skrifvelse i detta fall skulle ingifvas till Regeringen, ansåg han det bäst att sådant skedde genom enskild man eller annan korporation. Hr Lagergren gillade helt och hållet denna åsigt af saken, ehuru han i Utskottet biträdt betänkandet, och ansåg sig nu, då man af skrifvelsen tycktes vilja göra en tvetydig opinionsyttring, böra yrka på afslag. Hr L. yttrade sig långt och omständligt i saken. Hr Wern uppläste ett anförande hvaruti han varmt förordade det i reservationen framställda förslag till underd. skrifvelse och ansåg att Borgareståndet för sin del borde afgifva deana opinionsyttring till stöd åt Regeringen , samt förföktade konsumenternas vält, att icke alltför mycket tryckas under orimliga tullagar. Herr Foenander yttrade, att ehuru han var för elt liberalt tullsystem, kunde han likväl icke gilla den nu föreslagna skrifvelser, utan förenade sig med Hr Winge. Hr Lindström från Wisby och Hr Brinck hade biträdt reservationen och förordade densamma, äfvensom Hr Paul Berg. Hr Billström förenade sig med Hr Brinck. Hr Schartau hade insett, från första stunden denna motion väcktes, att den skuile föranleda mycken strid, och hade derföre önskat att den icke blifvit väckt; imedlertid förordade Hr S. den i betänkandet föreslagna skrifvelsen och försvarade att det blilvit uppsatt med så mycken försigtighet, hvilket al flere föregående talare klandrats. Ir S. sökte för öfrigt visa, att det var en ganska liten skilnad mellan Utsk:s förslag och reservanternas, och begärde bifall till betänkandet. Hr Arnberg tyckte, att de, som understödt betänkandet, nu befunno sig i en besynnerlig ställning, då man ville drifva saken till en opin:onsytiring, hvilket icke var afsedt med den föreslagna skrifvelsen; han ville likväl ej begära afslag, utan biföll en skrifvelse, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen. Imedlertid förmodade han, att, bland dem som nu talat för förbudens bortta gande, Hr Wern dermed hufvudsakligen afsett så väl exportsom import-förbuden på jern, och framställde på ett mycket ömmande sätt, huru kännbar! det var för den fattigare klassen att få betala sina spadar, yxor, knifvar och andra jernredskaper så dyrt, jemförelsevis till England, der priset var 50im lägst på dylika varor. Hvad det liberala tullsystemet angår, så var det kändt, att en reaktion i tänkesättet redan inträffat i den stat, SSK PO ARSEKENNET SIT