Aftonbladet – 21 maj 1845, sida 2

samhetsfängelset verkar i detta hänseende efter längden af den tid fångarne varit underkastade detsamma och det sålunda fått göra starkare intryck; så att t ex. äterfallen voro efter sex månaders fängelsetid 40 procent, efter ett års blott 4 procent och efter 4 7. års 4 procent (Wärth, 1. c. s. 489). I fängelser efter Auburnska systemet är deremot förhållandet annorlunda. I Auburn steg fångantalet; återfallen ökades från 40 till 350; 5 rymningar hade skett (Mit: termaier om fängelseväsendet 1. c. s. 386). Om fän: gelser i Belgien efter Auburnsystemet säges: Aterfallen ökas, i stället för att minskas, och de fleste grofva brott, som komma till våra assisdomstolar föröfvas af frigifna straff-fångar, hvilka lärt känns hvarandra i straffanstalterna och der förenat sig til gemensama förbrytelser (Värth, 1. c. 8. 195). — Man har påstått, att Philadelphiasystemet bereder fångarnes physiska och psykiska förslöande. I dette hänseende har man äfven hos oss åberopat den be. kante romanförfattaren Charles Dickens, som i sina American Notes yttrat detta. Den poetiska karakteren af denna skrift bör dock verka misstroende, som öfvergår till något ännu mera, då man läser, huru en af Dickens åberopad föreståndare för fängelset i Philadelphia försäkrar, att herr Dickens fullkomlig! tager felt i sina uppgifter, att han aldrig sagt her! Dickens något sådant, och att det anförda samtale mellan honom och herr Pickens aldrig ägt rum) (Jahrböucher d. Gefängnisskunde, 5 B. 4 H. s. 67) D:r Theodor Telikampf, som visserligen måste anse: ir opartisk, försäkrar, att han hvarken i Philadelphis eller i andra fängelser efter detta system förmärkt något sådant förslöande (öber die Besserungsgefäng: nisse in Nordamerika und England. Berlin 1844 s 243). Så berättar han, äfvensom hans broder, professor J. L. Tellkampf (dersammast. s. 58 och 2537 att genom ensamhetsfängelse skärpos fängarnes hörselförmåga, i följd hvaraf således Dickens påstående, att genom sådant fängelse sinnesorganerne förslöas, mäste vara oriktigt. Härvid gör ock Wärth den anmärkning, att en skriftställare, sådan som Dickens. hvilken uppenbarligen vinnlägger sig blott om effekt icke om sanning, böra yvetenskopsmän icke citera i on så stridig sak, i hvilken allt beror på sträng sanningskärlek) (1. ce. s. 332). Teilkampf nämner ock att han i Philadelphia .såg mänga fångar, som 8 till 40 är varit i fängelse och som voro friska till själ och kropp. BDesse voro sådane, som dagligen fingo taga sig rörelse och hemta frisk luft i fängelsegårdarne, hvaremot tillståndet var mindre godt, der inga fängelsegårdar funnos; en anmärkning, som säkerligen är ganska riktig. — Vidare finner man den beskyllning understundom göras detta system, att det verkar ofördelaktigt på fångarnes helsotillstånd. Offentliga handlingar vederiägga detta. Bland de hvita i fängelset i Philadelphia är dödligheten ej större, än den äristaden ochi distriktet deromkring; bland negrerna, som i detta fängelse utgöra en betydlig del af fångantalet, är den något större, men detta härleder sig från dervarande negrers stora lastbarhet och elände; i följd hvaraf de ofta komma i fängelset beäftade med kroniska och obotliga sjukdomar (jfr Wearth s. 504 ff. Telikampf s. 470 ff. Jahrb. d. Gefängnisskunde 4 B. 4 H. s. 4 ff.) I fängelser efter Auburnska systemet är ofta mortaliteten större (jfr Wirth s. 207, 946, 233 m. fl. st.)j. — Men, säger man, detta system drifver fångarne till galenskap. Visserligen hafva de ofliciella handlingarne om flera efter deita system inrättade fängelser gilvit anledning till denna beskyllning. Men om man närmare granskar de uppgifter, på hvilka den grundar sig, så skall man finna, att många andra orsaker medverkat härtill. Så t. ex. finnes i Staten Pennsylvanien intet därhus, ehuru vid folkräkningen 4840 der voro 21553 notoriskt vansinnige. De af desse, som i vansinne begått förbrytelser, skickas derföre till fängelset (Tellkampf, i Jehrb. d. Gefängnisskunde B. 2 H. 4 5.49 Weörth, s. 344). Då man ser den uppgift, att bland 1778 fångar i Philadelphia voro 4145 drinkare till profession och 295 nära detsamma (Jahrb. d. Gerängnisskunde 5 B. 4 H. s. 141) och dermed jemförer cn annan, af Med. Doct. Th. Tellkampf efter undersökning på stället meddelad, att sinnessjukdomarne nästan utan undantag kommit under fängelsetidens början till utbrott, samt nästan alltid blifvit kurerade mecelst läkarebehandling från 2 till 32 dagar (Tellkampf, iber Besserungsgefängnisse s. 227 if.), så ligser den frågan nära, om ej i de flesta fall denna sjukdom blott varit delirium tremens eller dylikt. I Milbank och några andra fängelser, t.ex. det iFrenon, har lokalens osundhet och fel i byggnadssättet t. ex. att cellerne varit för trånga, tillälle till röelse i fria luften saknats, o.s.v.) framkallat sådana öreteelser. Stundom härleda de sig från felaktig ehandling af fångarne, t. ex. då man än, såsom vid ystemets första användande i Philadelphia, absolut solerat dem, för att derigenom göra straffet rätt årt, än velat göta dessa fängelser till stränga botvöringsanstalter, än, såsom i Lausanne, inrättat Auvurnsfängelse och Philadelphiafängelse i samma 10al, hvarigenom cellfångarne äro utsatte för en stänlig plåga att höra andra fångar arbeta gemensamt i rbetsrummen, utan att få i arbetet deltaga. Der essa fel undvikits, hafva sinnesrubbningar ej förports eller varit mycket sällsynta. Men äfven i fänelser efter Auburnska systemet äro sinnesrubbninar vanliga. Tellkampf berättar, alt Dir Baxley, som jelf varit läkare vid det efter detta system inrättade ingelset i Baltimore, öppet sade till Tellkampf, att RRD NIELS SED PERS ANDEL SSD GL AT TRET DPI ALLY HETT RAT