Aftonbladet – 20 maj 1845, sida 1

UTRIKES, TILLSTÅNDET I CHINA. (Ur en tysk tidning.) . Osterlandets despotiska staters rikedom och makt liknar de chinesiska begrafningsplatserna, der täta rader af tallar och cypresser, i förening med de besynnerligaste figurer af lejon, tigrar, hästar och kattor, dölja grafvarna och på afstånd åstadkomma en behaglig anblick, hvilken likväl öfvergår till en vämjelig känsla, då man träder närmare oeh finner alla dessa naturens och konstens föremål omgifvas af likqvalm. Österns furstars och deras brokigt utstyrda tjenares slösande prakt, glänsande, gyldene smycken och blixtrande diamanter: all denna yttre ståt förborgar för den tanklöse medspelaren och aflägse åskådaren den förslafvade mensklighetens fortskridande inre förstöring, grundande sig på cviga naturlagar. Bet långvariga lugnet och de afmätta ledbandsrörelserna förblinda ofta sjelfständiga själar, i deras svagare stunder, komma dem att tro vindoch töckengestalterna vara verkliga väsenden af kött och blod, och att se hufvuden och hjernor inom de toma visirerna. Tocqueville yttrade i en sednare tid, att vesterns statsvishet skulle rikta oss med aldrig anade hemiigheter, sedan China blifvit oss öppnadt): ty det tycktes ju omöjligt, att den chincesiska staten, utan sädane hemlighetsfu!lt dolda driffjedrar, så många tusen år kunnat bibehålla sin ungdomliga friskhet och sjelfständighet. Dåraktiga, på okunnigheten hvilande åsigter och förhoppningar! Likt Hindostans ryktbara, visa preststat, har det chinesisa riket, sedan dess historiska början, vid hyarje allvarsamt anfall af nordens kraftiga barbarer, Hunner, Mongoler, Turkar och Tunguser, skymfliet blifvit nedstörtadt som en utdöd trädstam. Iivad som imedlertid ensamt fortplantat s:g under dessa: mångfaldiga revolutioner, är den naturenliga rörelsekraftens förtryck, det fostrade slafsinnet och det skolastiska formväsendet, hos en det fria vetandet och den sjelständiga religjösa öfvertygelsen förestående eller snarare förtrampande embetsmannastyrelse. Den ehinesiska byråkratiens egenkärlek och sliskiga smicker har, sedan faran blifvit öfverstånden och herraväldet åter tyckts tryggadt, nedkastat sig för de vilda tartarhöfdingarnes fötter, invigt dem i den chinesiska statsrättens elementer, lögnen och bedrägeriet, och föreställt dem huru opolitiskt det vore, att endast en fingersbredd afvika från de medfödda rättigheterna,, De tartariska höfdingarne lärde sig hastigt förstå denna lära, och ända till närvarande tid prisa de den chinesiska skolans vishet såsom den enda normen för dygden och rättvisan. Ve den som kastar längtande blickar till det barbariska fjerran; hvad som skall utveckla sig, måste göra det på det inhemska, äkta chinesiska. ) Pimagine que quand la Chine sera ouverte aux europtens, ceux-ci y trouveront le plus beau modöle de centralisation administrative qui existe dans Puniveren. De la Pemocratie en Ambrique, I, chap. 5.