Aftonbladet – 17 maj 1845, sida 2

imnet fullt upplysande resultater torde kunna erhållas. Slutligen bör observeras, att svafvelsyran i vårt land ännu är så dyr, att gödning dermed i stor skala icke lönar sig, äfven om skörden skulle gifva 50 å 400 procent mer; men om, genom förnyade försök, landbruket skulle synas kunna få någon betydande fördel häraf, så är ock troligt, att större svafvelsyrefabrikation kunde tillvägabringas, hvari7enom syran för ett vida bättre pris, än nu, borde kunna erhållasp. Ett mindre utförligt försök med svafvelsyregödning gjordes, nära samtidigt med det Körtingsbergska, vid Wiby prestgård. Emedan försöket kommit att uppskjutas, tills klöfvern redan var qvarterslång, ansågs nog att taga blott den starkaste satsen, som är uppförd här ofvanföre under MM 4, nemligen 2 skålpund svafvelsyra, utspädd med 230 delar vatten, till ett kappland. På en åker, der klöfvern stod mycket frodig, uppmättes 3 kappland. Det första och tredje vattnades icke, utan endast det medlersta. Till utseendet var klöfvern på alla tre kapplanden vid vattningen lika. Den förrättades sent en afton. Regn hade förut fallit. Klöfverplantorna syntes följande dagen helt förvissnade, och en stor del blad blefvo alldeles förbrända, så att blandningen syntes hafva varit nog syrestark. Det vattnade stycket hämmades i början synbarligen i vexten, och man trodde, att skörden skulle blifva dålig. Men efter någon tid hemtade sig klöfvern och utvecklade sig vackert. Vid skörden blef afkastningen af AM? 4 41 lisp., af 2 (det vattnade) 49 Y, lisp. och af M 3 60 lisp: Här blef således resultatet icke till fördel för det vattnade, förmodligen en följd af den i början hämmade vexten. Detta visar sig så mycket tydiigare deraf, att, vid sednare skörden blef afkastningen af JV 4 46 7,, lisp.; af Mi 2 20 53, lisp. och af JE 35 47 lisp. Således med en bestämd öfvervigt å det vattnade stycket. Då klöfvern fått stå qvar till nästa år, skall det visa sig, om svafvelsyrans verksamhet äfven då fortfar. Åkern har grusblandad lerjord. Ett annat sätt att använda svafvelsyran anföres i Edelsvärds Tidskrift 4844, M 4, sid. 39. Man tager fint krossade ben, blandar dem med 4 delar vatten, tillsätter 1; del svafvelsyra, och låter det stå en tid tillsammans på något ställe, samt omrör emellanåt; sedan utrör man massan med 4100 delar vaiten och fuktar med denna sura vätska åkern före plöjningen. Inom få timmar har den sura vätskan förlorat sin syra, och det har bildat sig ett salt. Försök hafva i detta hänseende blifvit gjorda på grå vackejord samt gifvit det positiva resultat, alt spannmål och grönsaker på det aldra kraftigaste utvecklat sig. S--S Då klöfverplantorna syntes förvissna på Wiby efter vattning med 2 skålpund svafvelsyra på 4 kappl., hvilket icke inträffade på Körtingsberg, så är det väl klart, att blandningen, såsom det äfven blifvit uppgilvit, varit för sur, och att detta varit orsaken till det mindre gynnsamma resultatet. Den svafvelsyra som förekommer uti handeln kan vara högst olika och innehålla mera eller mindre vatten. Vid anställande af försök torde derföre vara rådligast, att till 2 skålp. syra begagna mera än 2350 kannor vatten, i fall man inköpt mycket koncentrerad syra, eller ock att använda mindre syra, så framt man icke förut med ett experiment i mindre skala profvat dess styrka. Carlstad d. 40 April 4843. Carl Nordenankar. 9 VP PA SR JA AN