Aftonbladet – 17 maj 1845, sida 1

kunnig i tyska språket, kunde jag omöjligen lyckas att göra för honom begripligt hvilken rang ag inom franska armen innehaft. Å en annan sida kunde den dåliga soldatkappan, hvarmed jag var beklädd, icke annat än ingifva honom tvifvelsmål om allt hvad jag försäkrade, och han trodde ej en enda af mina uppgifter. Samtalet oss emellan slutades dock dermed, att han föreslog mig alt antaga tjenst bos honom. Mina göromål skulle bestå deruti, att jag bade uppsigt öfver vedhuggarne, som arbetade för hans räkning vintertiden, och att sedan hafva öfverinseende öfver hans fårahberdar och boskapsvallare, under det återstående af året. Såsom lön skulle jag erhålla föda, bostad uti en torikoja, fullständiga drängkläder och tjugo kopek i månaden. ? Med stort nöje antog jag detta förslag; ty tjensten, den jag nu gick att bestrida, föreföll mig dock vida bättre, än det förfärliga slafveriet i Siberien. Dessutom hoppades jag, att det snart skulle bli fred, då jag, i och med detsamma, erhölle tillåtelse alt återvända till Frankrike. Tillless föresalte jag mig att med tålamod uthärda mitt olyckliga öde, och att underkasta mig ct: lefnadssätt, så himmelsvidt olika med det, hvarvid jag hitliills varit van. . ,Småningom tillvann jag mig min barons förtroende, genom de förbättringar, dem jag lyckades åstadkomma vid hans egendom, som var ganska ansenlig och af hvilken han var långt ifrån att draza den nytta, som han kunnat draga, i fall ikerbruket hade skötts på det sätt, som det borte skötas. Efter förloppet af det första året, som förekom mig odrägligt långt, hade han låtit mig få bo i sitt slott, och företog sig, från den stunden, insentling, utan att först rådfråga mig. Om jag hade kunnat röka och dricka, såsom han, så tror jag att han ansett mig för en alldeles fullkomlig menniska. Det var under denna tid af pinsam landsflykt,