Aftonbladet – 17 maj 1845, sida 1

UTRIKES. KORRESPONDENSARTIKEL FRÅN PARIS ANGÅENDE JESUITERNE. De interpellationer till ministeren, som skulle söras i afseende på jesuiterne, äro utsatta till den 2 Maj. Det är sannerligen hög tid atthämma jesuiternes ofog häirglädes. ty de katbolska Urarno bära sig åt, som om de här, likasom 1 Luzern, hade fullkomligt nedergjort sina fiender och eröfrat bela landet. Må man blott draga sig till minnes de svulstiga deklamationer, som de sistlidet år höllo för undervisningens frihet; minga nederliga, men lättrogua menniskor läto narra sig deraf och trodde ännu för några månader sedan, utt man menade fullkomligt ärligt med de flygrifter, i hvilka de högörevördise fädernes förespråkare ingenting bättre begärde, än att man skulle läta barnen komma till dem. För kort tid sedan anslogo de helige fäderne helt andra strärsar. Med tillbjeip af den eftergilne br Martin du Nord och hans ännu eftergifnare medbroder, grefve Salvandy, tro de sig kunna genomdrifva allting och fordra nu icke allenast ledningen af folkundervisningen, utan äfven uppsisten öfver högskolorna; de låta fromma familjefäder inlemna petitioner till pärskammaren mot herrar Miehelets och Quinets gudlösa föreläsningar, och i blind trosifver fatta de sina svärd i klingorna och såra vid hvarje slag sina egna händer. I rela Frankrike finnas ej mer ön två eller tre lärostolar, der professorerna icke tala med alltför mycket smicker och vördnad om jesuiternes personer, läror och gerningar; deremot hafva romerska kyrkans doktorer och förespråkare bär i landet 30,009 predikstolar, ifrån hvilka de daglisen kunna dundra mot indifferentister, gudsförnekare och sekterister; och de äro icke nöjda dermed; de vilja ensamma föra ordet och fordra, att deras egna auditorier skola få vara öppna, men alla andras stängda. Om man blott låter de fromma fäderne hållas en tid, så skall det icke dröja nge, förrän de i frihetens namn på nytt uppitta Giordano Brunos bål. Pärskammaren öfvergick väl, efter föredragningen af katholikernes i Marseille petition, till dagordningen, men tre eller fyra pärer funnos dock, hvilka öppet uttalade sig mot den filosofiska forskningens frihet, och, hvad som är än mera nedslående: man har i en PYNT OSSE SNES SE EE ERA i