Aftonbladet – 8 maj 1845, sida 3

bar en röd turban, prydd med diamantagraff och paradisfogelfjädrar, samt var klädd i en lång, röd sammetsdrägt; de bäda yngre voro deremot klädda i svarta chinesiska drägter och gula turbaner. De togo alla de ankomne i hand, och frågade med deltagande, huru de befunno sig. En gammal minister, klädd som dChines, tjenstgjorde som de unga prinsarnes ceremonimästare, och dirigerande deras rörelser sköt han dem än till höger än till venster. Båda de äldre prinsarne äro gifta, och den äldste har redan barn. Ledd af ministern, besteg prinsen den trånga och skrala trappan, som ledde till audienssalen, der den unge Maharadscha satt vid sin afsatte faders sida, beredd att emottaga de ankommande. Den nuvarande Maharadschan af Ncpal är endast 45 år gammal, men har redan tre hustrur. Ansigtet uttrycker passion, och efter allt utseende är han ett förklemmadt barn. Imedlertid tycks han hafva uppfattat sina regentpligter med klarhet och bestämdhet, under det den endast trettioårige fadren är alldeles enerverad och en fullkomlig nullitet. Han satt tyst till venster om sonen, som ej tycktes bekymra sig om honom det ringaste; men då han gjorde någon fråga, uttryckte sonens anletsdrag ett tydligt förakt. Den unge Maharadschan var klädd i en mycket rik drägt, med perlor om halsen och en skön diamantagraff på sin röda turban; fadren var alldeles hvitklädd. Sedan man tagit plats, framburos prinsens skänker, bestående af vapen, ur, kulörta tyger och dylikt, hvilket allt vann mycket bifall. Konversationen, vid hvilken major Lawrence assisterade som tolk, gälide hufvudsakligen det militära. Maharadschan var mycket förvånad öfver alt prinsen tjenstgjort som löjtnant och gått till fots som de andre officerarne; men berättelsen om att prinsens far, pring Wilhelm af Preussen, hade kämpat vid Waterloo och fått flere hästar skjutne under sig, gjorde cttsynbart intryck på Maharadschan. Nepaleserna, mon isynnerhet Gorkaserna, från hvilka herrskarfamiljen härstammar, äro ett mycket krigiskt folk; i krigstider gripa alla till vapen och till och med de högsta statsembetsmännen hafva rang i armcen. Då frågan blef om prinsens resa, frågade den gamle Maharadschan, som ej lär vara obevandrad i den europeiska statistiken, om prinsen också varit i Rom. Under samtalet utförde en del af Natsch-flickorna en oafbruten dans, och derunder spelade en musikkorps på gäården. Då en danserska upphörde att dansa, kastades en shawl öfver hennes hufvud och en annan inträdde; alla voro de likväl fula och illa klädda. Slutligen framfördes skänkerna, som voro bestämda för sällskapet, då ministern hängde en välluktande kedja kring prinsens hals, kastade en kort kinesisk drägt öfver hans uniform och satte en gyldene mössa, besatt med perior, på hans hufvud. Derefter frambars välluktande olja och bethel, till tecken att audiensen var förbi. Begge Maharadscharne utdelade dessa gäfvor till sällskepet och omfamnade prinsen vid afskedstagandet. Derpå besökto prinsen ministerns onkel, hvilken nu vistas som fakir i en trädgård,sedan han fordom beklädt höga embeten. Sällskapet fann honom sittande på ett bräde framför sin lilla bydda; hans drag voro ej obehagliga och vittnade om inre illfredsställelse. — Han hade afsagt sig verlden och yttrade att han fann behag i att Iefya för dagen. På orinsens fråga om han sysselsatte sig med läsning af udliga böcker, svarade han nekande, men att deras nnehåll stod Ilefvande i hans minne. Vid afskedsagandet kysste de unga Nepalesarne vördnadsfullt ans fötter. Derefter besöktes gevärsfaktoriet och esågs en urmakarverkstad, öfver hvilken ministern ) var litet stolt. — Om prinsens vidare resa har nan inga sednare underrättelser. Han hade ämnat öra en tur vid snöbergens fot och fann sig högst jelåten med hvad han hitintills sett.