Aftonbladet – 8 maj 1845, sida 3

a HB VO IBBEEVe APA VMB OD för gåfvan tvättar man pilgrimernas fötter och smörjer dem med olja, samt lägger en jasminblomma på Al hvardera foten; sedermera strör pilgrimen blommor blpå prestens hufvud och smörjer hans panna, hufvud och armar. Efter halfannan dagsresa anlände man -till Patna. Här äro de ryktbara stora risfälten betllägna, som vattnas af den väldiga Ganges. Opiiaj fabrikerna äro de enda märkärdigheter som förtjena beses i denna, folkrika stad, som räknar 380,000 innevånare. Ärliga beredningen af denna artikel uppgår till omkring 43 millioner skå!pund. hvaraf största delen föres till Kina. Pazarvägen från gamla I staden till Ganges är märkvärdig. Den 28 Januari 2 I besöktes Dinapore, der prinsen emottogs af det 39:de -Ijeuner och bal. De sista brefven rörande prinsens resa äro af den 42:te Februari, från Katmandu, hufvudstaden i konungariket Nepal, och belägen få mil från Tibetanska gränsen. Nepal är en af de få inIdiska stater, som intill närvarande tid friat sig från -Ilyckats undandraga sig engelskt inflytande. Den lutbreder sig vid Himalayas fot, i en sträckning från vester till öster, utgörande 400 geografiska mil, och enligt kartan intager den en yta af omkring 3000 geografiska qvadratmil. Landet regeras af en infödd furste och har i sednare tider ofta omtalats såsom skådeplatsen för en regementsförändring, hvarvid Iden dittills varande Maharadschan mistade sin thron Joch hans 435-årige son insattes i hans ställe. Den 314:sta Januari afreste prinsen från Patna och ankom 9:ne dagar derefter till Sigauly, stationen för det irreguliera kavalleriregementet, hvilket prinsen med stort intresse såg mönstras. Desse infödde ryttare, som samtlige tillhöra Badsechputernas krigiska stam, ega en beundransvärd förtrolighet med häst och vapen, och de manövrerade mästerligt emot hvarandra med de långa:lansarne och vackra korta sablarne. Det var ett högst pittoreskt skådespel att se denna massa af röda ryttare, med blå indiska turbaner, svärma kring slätten på sina små men ädla hästar, under det landskapet begränsades af Himalayabergen, hvilkas toppar glödde i aftonsolen. Sedan prinsen samma dag emottagit besök af Radschaen af Bettiah, som visade sig i en österländsk furstes hela prakt, med ett långt tåg af rikt prydda elefanter, hästar och kameler, reste han på eftermiddagen från Nepal. Man anlände derpå till Bischakot, der det engelska sändebudet vid hofvet i Nepal, major Lawrence, och en brorson af ministern emottogo de resande. Derefter fortsattes resan till häst. Ewt kompani Nepalska soldater, de talrika elefanterna och lastdjuren, pilgrimer med Gangesvatten, fakirer och resande, som begagnade denna lägenhet för att djupare intränga i det hemlighetsfulla och obekanta Nepal, bildade ett ofantligt tåg, som sträfvade uppåt den krökta bergstigen. Bland dem som åtföljde prinsen utmärkte sig i synnerhet Bilbikram,.hans unga ledsagare, som red en ljusgul, yster häst och var klädd i svart kinesisk drägt. Han var omgifven af en skara tjenare, som buro hans regnshärm, pipa, gevär och båge, samt af ett antal Natschflickor och danserskor, som fortskaffades i palankiner. Resan genom passen varade flera dagar. Vanligtvis tillbringade man natten under tält, och första nattqvarteret togs vid Hettaunda, i den herrliga floddalen vid Rabati; prinsens tält utgjorde medelpunkten, och omkring dessa såg man bivuakeldar i alla klyftor och dälder rundtomkring. Ben 9 Februari passerades det sista passet och Katmandudalen låg slutligen vid de resandes fötter; men öfver det herrliga landskapet hvilade en tjock dimma, som inskränkte utsigten; väderleken liknade en europeisk novemberdags, och man hade endast z graders värma. Katmandudalens fält, som äro väl försedde med hus och trädgårdar, voro bruna och träden bladlösa. En fjerdedels mil utanför hufvudstaden väntades de resande af den Nepalske premicrministern, och der intog man tvenne tält. Ministern, klädd i guldstickad kinesisk statsdrägt, prydd med drakarabesker och behängd med ädla stenar, underhöll prinsen med de utvaldaste österländska komplimenter och många slags politiska reflexioner, till dess täget slutligen satte sig i rörelse mot staden. Främst red en skara officerare, i indiska uniformer, men försedde med engelska cepauletter och paraplyer, för att skydda sig från det fallande regnet. Derpå följde ett regemente i engelsk uniform, en mängd hästar, 3 till 6 elefanter och slutligen det resande sällskapet, hvars medelpunkt utgjordes af prinsen, premierministern och major Lawrence, på en stor elefant. Stadens trånga gator voro fyllde med en ansenlig folkskara. Husen äro 2—53 våningar höga och prydde med bilder af gudar, fåglar, påfåglar 0. s. V. Stilen är helt och hållet kinesisk, i synnerhet hvad pagoderna angår. Vid hvarje gathörn och på hvarje öppen plats är ett tempel upprest, och framför Maharadschans palats ligger en fullkomlig tempelstad. Ministern ledsagade prinsen till det engelska sändebudets boning, hvarifrån man har en herrlig utsigt åt bergen, och skådar Dawalagiri med dess snöhöljda toppar, jordens högsta berg, hvilket, enligt Berghaus uppgift, har en höjd af 26,342 pariserfot. Katmandudalen väckte i ;ynnerhet de resandes beundran genom sin ovanliga skönhet. De fjerran snöbergen s)ntes som glödande guld, och staden med sina palmer och fantastiska pagoder i fiolett belysning. Med anledning af värens ankomst, firade innevånarne en buddhafest, i ctt :empel på en skogbeklädd höjd. Processioner med musikkorpser i teten, och blomsterkrönta qvinnor, ;stego uppför den höga tempeltrappan, och folket samade sig i brokiga grupper, för att njuta sin aftonnåltid. — Den följande dagen, eller den 49 Februari, var bestämd till audiens hos Maharadscha. Vid midlagstiden kommo tre af ministern Motaba Singhs lägtingar, på präktigt utstyrda elefanter, för att ithemta prinsen. Dagen var herrlig och klar, och nöbergen visade sina glimrande hjessor högt öfver atmandu dalens blå berg. Mottagandet ägde ej um i Maharadschas palats, utan i en derför inredd nagasinsbyggnad, vid truppernas kasern. Trupyerna joro uppställda på en stor plats; först spridde de ig som tiraljörer, derpå bildade de hastigt små aflelningar, fördelade sig åter i tiraljör-kedjor, gåfvo Id, och med ett ord sagdt visade alla sina krigika manövrer. Ministern red prinsen till mötes på Nn präktigt sadlad häst; han var klädd i en guldroderad rock, prydd med perlor; på hufvudet ade han den chinesiska guldmössan, och då han om fram till prinsen, steg han upp till honom på