Aftonbladet – 5 maj 1845, sida 2

ee HH PAQUITA. AF MARKIS DE FOUDRAS, Slut från TLördagsbl.) Jag väcktes ur mina drömmar genom ljudet af steg i rummet närmast min salong, och straxt derefter börde jag en sakta klappning på min dörr. Jag gjorde den i dylika fall vanliga inbjudningen, och min förvåning var stor, då två personer inträdde, dem jag genast igenkände för mina grannar, oaktadt de icke liknade de bilder, min fantasi skapat. Chevalier de Colombres var, såsom jag hade tänkt, af hög växt, men hans ställning var den ädlaste och värdigaste. Ofre delen af bans höga panna, på en gång lugn och tankfull, var beskuggad af långa, hvita lockar, hvilka gåfvo bans ansigte ett intagande uttryck af mildhet och värdighet. Hans ögon, snarare beslöjade än slocknade, egde, oaktadt sin oföränderligbet, en viss glars, som gaf anledning tll en förmodan, att synen icke var för alltid förlorad. Hans stora, men tillslutna mun tillkännagef hårdnackenhet och hans framstående haka beslutsamhet: de bida sednare dragen voro de enda, som rå något sätt öfverensstämde med den föreställning, jag bade gjort mig om den fordna kommendanten i Tolosa. Han gick fram mot mig, ledd af ett ungt frunimmer, kos hvilken icke fanrs någonting annat märkligt, än ett förtjusande drag af behag och den mest själfulla bick, som ärnu mött min. — Min herre, sade generalen med cn röst, hvars mildhet satte mig i darrning — så säkert hade jag väntal motsatsen — jag har tagit mig friheten att föreställa mig för er utan er tillåtelse, emedan jag så snart som möjligt ville uttrycka min tacksamhet för er godhet och säga er, att jag skall med största nöje begagna mig af den tillåtelse, ni gifvit mig. Derna början, som kullkastade alla mina be