Aftonbladet – 3 maj 1845, sida 2

— kahålla, albröt här spanjoren, som snart fortsatle sin berättelse på följande sätt: Då denna händelse tilldrog sig, ver franska ar mden på väg att utrymma Spanien, och chevalie; de Colombres måste kort derefter för alltid lem. na sitt lädernesland. Jag och alla andra äro o kunniga om hvad som blef af honom under di två första ären af hans landsflykt; men när vi å terfunno honom i Pau, i början af år 1846, va han redan blind och tillbragte ett eländigt li För fattig att hafva någon tjenare och för myc ket hatad, att någon af hans medbröder i olyc kan skulle haft medlidande med hans elände, ha de han sett sig nödsakad att söka inträde på mi litärhospitalet, dit kännedomen af hans brott ha de föregått honom. Tan framlefde der flera må nader helt och hållet öfvergifven, då inrättningen föreståndare en dag gaf honom tillkänna, att e ung, stum flicka bad att få dela hans öde oc att bon hade några små tillgångar, dem hon vill ställa till hans förfogande: Ingen visste hver denne unga flicka var eller hvarifrån hon kom och Colombrös måste, då han mottog hennes upp offring, nöja sig med att förblifva i samma okun nighet, som alla andra. Hon har nu varit ho honom i nära ett år, under hvilket vi skänk Ibennes ömma och grannlaga omvårdnad vår be undran. Genom henne är den blinde ej allenas icke ensam, utan den landsflyktige har ocks undgått fattigdomen. Som j sen, mina herrai är det med rätta vi kalla denna flicka en engel — Ja! utbrast jag ifrigt; men er chevalier d Colombrös är ett odjur. Jag är förtviflad öfve alt bo i samma hus som han, och jag skall al! drig tala med honom.