Aftonbladet – 3 maj 1845, sida 2

gerningar, hvilken mest bidragit till att göra honom till ett föremål för afsky, äfven för Oss, landsflyktige likasom han. ;Chevalier de Colombråes hade en äldre broder, deputerad i cortes, och, liksom han, en skicklig och beslutsam officer. Den i Cadix bildade juntan trodde, att den genom alt skicka grefven af Colombrös till Guipuseoa, med uppdrag att der samla omkring sig alla trogna spaniorer, skulle SÖöra chevalierns ställning så förhatlig, att han skulle se sig tvungen att draga sig till en annan Provins, der hans personliga inflytande vore mindre och hans trupp följaktligen kunde blifva littare nedgjord. Detta förslag sattes i verkställighet, men utgången blef icke sådan man hade väntat. Grefven uppbragte verkligen en guerilla; men chevaliern förblef i spetsen för sin, och de båda bröderre kämpade med en förbittring och en envishet, som voro exempjellösa i detta krig, hvari verlden hade tillfälle att se alla slags brott och allt slags hjeltemod. Efter flera träffningar, i hvilka stridslyckan gynnade än den ene, än den andre, var chevaliern nära att blifva besegrad, då en med djefvulsk skicklighet utförd krigslist lemnade hans broder i, hans händer. — Hvad sku!le du göra, om jag vore din fånge? sade Josephs general till Ferdinands. — Jag skulle låta hänga dig såsom en landsförrädare, svarade denne. — För min del skall jag visa större mensklighet, genmälte den andre, med lika förbittring: ty du skall få dö såsom en krigare. — Fem minuter efter detta fasonsfulia-samtal!; arkebuserade tolf valloner, bakom en häck, grefve de Colombrös, tjugu steg ifrån hans broder.-. En rörelse af facajj som vi iche kurde tillbae