Aftonbladet – 3 maj 1845, sida 2

sränsen. KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 49 April. (Slut från gårdagsbl.) Under den ovisshet, hvari vi befinna oss, med hänseende till lösningen af den närmaste framtidens vigtigaste frågor, anse sig ändå många så säkra på utgången, hvar och en efter sin önskan, att man här slår vad om ministrarne von Arnim och von Eichhorn skola befinnas qvar i tjensten eller icke när landtdagsafskeden utfärdas. Fastän äfven häri ligger ett uttryck af det allmänna hat, som dessa begge män ådragit sig hos framskridandets parti, så kan man likväl ej med rättvisa anse dem för annat än det retrograda partiets blotta utposter, ställda der de stå, för att mottaga första anfallet — och uppoffras om så är nödigt, utan all våda för hvad som står bakom. Högqvarterets män, den egentliga kamarillans, akta sig noga för en så osäker ståndpunkt. De fromma herrarne von Thiele, Savigny, Bodelschwing, Stollberg, Uhden, Voss, 0. s. V., äro utan tvifvel män af förtjenst; men skulle det i Preussen verkligen komma till ett nyt! system för den inhemska politiken — till ett konstitutionellt framskridande — så måste dessa ministrar träda tillbaka; och till sådant visar sig ännu intet tecken. För öfrigt är rikedomen på ministrar någonting alldeles eget för Preussen; Vi finna oss begåfvade med ej mindre än tretton, hvardera med 418,0009 thaler (35,280 rdr bko) i lön om året; redan för länge sedan anmärktes af en eng. lsman, att vårt land lider af en ministerfruktbarhet, som sträcker sig äfven till alstringen af geheimeråd, alla slags andra embetsmän, samt titlar och ordnår. Om större delen af de sålunda rikt doterade, betitlade och dekorerade sälla sig upp emot konstitution och finanskontroller, så kan man ej undra derpå, då mängden ibland dem här strider pro aris focis; en finanskontrollerande representation skulle sannolikt föreslå högst betydliga indragningar i ministerantalet och embe:söfverflödet. Under väntan på hvad framtiden i dessa hänseenden kan beskära oss, varseblifver man med tillfredsställelse det vexande intresse, som folket visar för det offentligas angelägenheter; detta intresse har ock på den sednare tiden fått en ökad styrka genom behofvet att, för utredandet af vigtiga frågor angående handeln och näringarne, höra en mängd köpmän, fabrikanter och producenter af alla slag. Helt nyligen har åter en dylik rådplägning ägt rum, hvarvid trettio af landets förste slöjdidkare förenade sig att för handelsdepartementet framlägga sin tanka öfver tjenligaste sättet att skydda vår bomullsoch linneindustri. Pluraliteten har förklarat sig för nödvändigheten af skyddstull, i ändamål att upprätthålla den inhemska industrien mot Englands inflytande. Detta resultat är för oss af mycken vigt, sedan striden emellan handelsfrihet och skyddstullar blifvit en lifsfråga för Tysklands industri. Det är bekant att tyska tullföreningen, stiftad af Preussen 4828, numera omfattar de flesta bland Tysklands stater, och har skänkt ömsesidig handelsfrihet åt 28 millioner Tyskar. Endast nordvestra kuststaterna: Hannover, Mecklenburg samt Hansestäderna Hamburg, Läöbeck och Bremen, ha ännu ej inträdt i töreningen. Äfven fattas Osterrike, hvilket hindras derifrån genom sin politik så väl som sin sammansättning, och bildar ett slutet helt för sig sjelf. Tullföreningen utgick från handelsfrihetens princip: de Ifordna tullbommarne föllo och en liflig omsättning inträdde, hvilken isynnerhet bl-f välgörande för Preussen, hvars industri steg med hvarje år, till följd af de nya och stora marknader, som öppnade sig för den. Småningom, ochi samma mån som produktionen mångdubblades, fann man dock alt afsättningen nalkades gränsen för ytterligare tillvext, och slutligen gick med förlust, derföre att Iden ej mäktade uthålla andra länders fortsatta medtäflan, serdeles den med England, som gynInades af mångårig affärsvana, öfverträffande machinväsende, oerhörda kapitaler, företagsamhet, obetingadt understöd från styrelsens sida, friket från föråldrade inrättningars förtryckande inverkan, all tänkbar lättnad för produktion och afsättning, samt outtömliga tillgångar på bränsle och jern. De sydtyska tuliföreningsstaterna, företrädesvis sysselsatta med produktion af jern och bomullsvaror, erforo först verkningarne häraf och började framställningen om behofvet af skyddstull; konsul Lisst skref till försvar för dessa anspråk en bok, som vann bifall på många båll: häftiga klagomål öfver handelsfriheten anfördes vid tullföreningskongresserna, mot hvilka Preussen med möda försvarade sig och till en del måste gilva efter; ty till en del blef obestridligen ådagalagdt, att man vid embetsborden uppgjorde påbud och teorier, som i praktiken visade sig alldales förderflisa. Handelsfriheten,, sade man.