Aftonbladet – 3 maj 1845, sida 2

gon eller någre af rådgifearne, och xt desse hålla honom ryggen fri. Men hvilka äro då desse ledamöter, som vilja gifva Adeln ett undantagsprivilegium ifran allmän Svensk lag? Se der hemligheten. Mian trodde t. ex. länge, att baron Staöl von Holstein lade sig ut för denna tanka; men Dagligt Allehanda har härom dagen upplyst,att friherre Staöl för några år sedan, såsom ordförande i ett Lagutskott, deltog i ett ampelt förordande för den lika arfsrätten: en upplysning, som var rätt anzenäm att erfara, emedan den utvisar hela grundtlösheten af det omförmälda ryktet, så vida man icke skulle antaga, att en total omsadling föregålt : friherre Staäöls tänkesätt, hvilken skulle svårt kompromettera honom, och som vi dessutom anse oförenlig med hans i öfrigt visade fasta och redbara karakterOm herrar statsråderne Faxe och Wern tror man sig likaledes kunna säga, alt de bestämdt äro för sanktionen af Rikets Ständers beslut; och således är väl opinionen gifven hos de tre konsultativa statsråden. Då återstå herrar depart-mentscheferne. Vi känne verkligen alltför litet deras tänkesätt i frågan för att derom kunna yttra oss närmare. Allt hvad man med visshet kan säga är, att detta ärende är af en beskaffenhet. att hela nationen är uppmärksam på dess afgörande och det icke mindre för sjelfva den vigtiga frågans skull, än derföre, alt ett tillfälle der förexommer, hvarvid neutraliteten icke längre kan bibehållas, utan styrelsen måste taga sitl parti på den ena eller andra sidan, samt ytterligare derföre, att detta afgörande steg ganska möjligt kan halva en partiel förändring af rådgifvarepersonalen till påföljd. Utan att för närvarande utsträcka våra betraktelser genom några gissningar, beudje vi läsaren att tills vidare taga vara på detta. —— — Tidningen Morgonen för i går har, i anledning af Aftonbladets omdöme om b-skopen i Linköping på grund af hans anförande om fängelselagen, att han tyckes nu börja bhiva barn på nytt, meddelat berörde anförande, so:n på det fullständigaste bekräftar omdömet, så vida man ej skall gilva en strängare rubrik åt hr biskopens utgjutelser. Vi skole vid något lägligt tillfälle återkomma till detta anförande, som visar så besatta och uppnedvända begrepp om den kristliga andan och kristendomens förhållande till den borgerliga lagen och straffrättens tillämpning, att det väl förtjenar silt eget kapitel. — Vid sällskapets De fattigas vänner, sammankomst den 24 April tillkännagafs biand annat, att herr komminister Janzon till sällskapets disposition öfverlemnat manuskriptet till sin pre dikan i Cathrina kyrka på 5:te söndagen i fastan; samt att herr majoren Otto G. von Schulzer i lifstiden testamenterat 2000 rdr, att efter fru v Schulzers död öfverlemnas till sällskapet och an vändas efter föreskrift. Tillika upplästes revi sionsberättelsen för 1844, eller ifrån d. 28 Apri 1844 till 4 Mars 1845, hvaraf inhemtas, att behållningen vid revisionsårets början utgjort 203( rdr och inkomsten under året, 4324 rdr; till samman 65354 rdr, samt utgifterne 3623 rdr ocIl således behållningen 2750 rdr. Förutan 4253 barr och dem, som fått understöd i ved, hade 4097 personer mottagit hjelp af sällskapet. Förvalt ningskostnaderna hade utgjort 480 rdr.