Aftonbladet – 29 april 1845, sida 2

ga meningar betygat sin ovilja deröfver, och man har med en mun stämplat hela saken som en dårskap. Ja, så är den ock; le Courrter har uttalat ordet; det är en handling af vansinne, ett vansinne af det obotligaste slag, härrörande från ålderdom, svaghet och fruktan; en grund mer för manliga och beslutsama meningar, att ståndaktigt motsätta sig gubbarnes blinda och vanmäktiga uppbrusningar. Hela verlden är öfverraskad af de omständigheter, under hvilka detta bestyckningsprojekt kom i dagen. Ej allenast Europas allmänna ställning, utan äfven kabinettets enskilda, gör en sådan tanke oförklarlig. Hvilket ögonblick har det väl valt för att afhandla en af tidens svårlöstaste och impopuläraste frågor? Just det, då det sjelf vacklar mellan lif och död, nödsakadt att förödmjuka och förneka sig, för att uppehålla sin svaga tillvaro. Med en oviss, vacklande majoritet försöker det upplyfta en börda, hvilken skulle förkrossa de starkaste skuldror. Med uppsåt och öfverläggning kastar det misstankan, oron och alla de mörka passionernas jäsningsämnen bland ett retligt och uttråkadt folk. Hvarföre? Af hvilken nödvändighet? För hvilket hemligt ändamåls skull? Är Frankrike hotadt? Af hvem? Är detta sjuka kabinett tvungel alt bestå en så svår pröfning? Hvar äro dess stöd? Ett betydligt antal af de konservativa har ej varit för befästningen, och hur kunna de då rösta derför? Största delen af oppositionen har sagt och oändligt ofta upprepat det under diskussionen, att den endast i yttersta nödfall och först, då en ny koalition bhotar hufvudstaden, skulle rösta för saken. Huru hafva dessa döende ministrar vågat att inslunga denna vansinniga begäran om mörsare och kanoner i kammaren, då de borde veta att den med harm blir tillbakavisad? Huru hafva de kunnat förklara hufvudstaden, att man vill förvandla den i en fästning, uppföra kasserner, och, i grannskapet af dess murar, fortsätta de nästan färdiga hotande arbetena vid Vincennes, samt göra medborgåre orolige för deras säkerhet och den offentliga makten för dess oafhängighet? Gifs der väl en möjlig förklaring för ett sådant företag af ett i dödskampen liggande kabinett? Ja, der gifves en, som vi ej skola nämna, och en annan, som vi kunna yttra. Det absolutistiska och aristokratiska Europa har med onda ögon åsett uppförandet af fästningsverken kring Paris; hvad än må ha varit deras hemliga tankar som fordrade dem, så har likväl Europa blifvit förvånadt öfver de medgifvandes beslut. Desse hade högt erinrat om det sista missödet, de hade sett Paris vara målet för alla koalitioner, och hvad som bestämde dem var det af alla invasionshärar oföränderligt följda angreppssystemet, var vissheten, att en hufvudstad, som är i stånd att nyttigt kunna använda 300,000 medborgare bakom dess murar, på förhand kan tillintetgöra alla fiendens planer. Den europeiska kontrarevolutionen visste således att befästningarne voro ett vapen emot dem. I dag vill man lära den något annat; emedan man är i fred och godt förstånd med de absolutistiska makterna, sätter man en ära 1 alt begära vapnen, man vill visa dem att oppositionen blifvit narrad, att koalitionen ingenting har att frukta och att det endast var emot revolutionen som man tog sina försigtighetsmått. Ministern för utrikes angelägenheterna skall dö, som han har lefvat, trogen kontrarevolutionen, tillgifven det bjertligt goda förståndet, och till sin sista stund beflita sig om att visa sig underdånig, tjenstaktig och välviljande, mot dem som upphöjt och understödt honom. — Detta är bevekelsegrunden till detta projekt, och projektet bevittnar den enfaldiga bakvändheten. Men det är ej nog alt förarga sig, man måste handla, man måste genom alla lagliga medel sätta kammaren i stånd och uttala den allmänna öfvertygelsen. Låt derföre alla orters partier, af hvad färg som helst, inkomma med petitioner, låt valmännen göra föreställmngar hos sina deputerade, låt oppositionspressen återljuda af samma språk, låt dem, som velat lagen i vår anda, komma öfverens och förena sig med dem som förkastat den, och genom en stark samverkan, en kraftig demonstration skola vi beröfva systemet och dess verktyg förhoppninger att kunna öfverraska det vaksamma Frankrike., Härpå meddelas följande petition. till kammaren, nedlagd till teckning hos åtskilliga valmän, och i Le Nationals byrå: Till herrar deputerade! Undertecknade medborgare, som äro öfvertygade att fästningsverkens bestyckning är en för den allmänna friheten hotande och för hufvudstadens oafhängighet farlig åtgärd, bedja er på det enträgnaste att kraftigt tillbakavisa projektet, som blifvit framlagdt den 25 Mars 4845 Derjemte tillkännagifver National, att fjerde och nionde stadsdistrikten blifvit kallade till sammankomster, om hvilka alla oppositionens schatteringar skola förena sig; men anmärker tillika, att han hvarken vill påAT AR sera le 0 I od tg a