Aftonbladet – 28 april 1845, sida 3

nästan offentligen med en fru Neel, för hvilkens rä ning han än hyrde våning i staden, än landställe samt underhöll äfven under tiden unga aktriser, hvilka han offrade mycket penningar; en af dem h haft 4000 fr. i månaden. Han gaf ippiga feste hvaraf en enda kostat 4300 fr. Alla som förundra sig öfver det kostsamma lefnadssätt, som fördes af I Lambert eller Jean de Necker (ty dessa begge falst namn betjenade han sig ömsom af och påstod s vara en brorsons son af Ludvig XVI finansministe lät han förstå, att han af sin svärfader hade en å lig ränta al 43,000 fr., af jesuiterna 32.000 fr. oc ändå ett arf, så att han med ett ord lefde såsom c rik ståndsperson med 4120,000 fr. årsinkomster. Oal! tadt allt detta hade han jesuiternas fulla förtroenc tills i September månad 4843, då pater Moirez, få andra angelägenheter, måste för åtta månaders ti Uemna Paris. Pater Bigot intog dennes plats, oc I märkte snart, att Affnaer var oordentlig, ofta frår varande och så vidare, men misstänkte ingenting Ifråga om penningeförvaltningen, förr än Affnac Isjelf slet sönder den slöja som han vetat att dit! Itills kasta öfver sitt uppförande. En hans affärs vän, herr Roucelle, hade fått kunskap om den c Imot honom i Belgien år 4841 fällda domen, sor ålade honom 42 års tvångsarbete, schavotterin och brännmärke. Den 24 Maj 1844 meddelade ha Affnaer, att polisen eftersökte honom för att utlemn honom till Belgiska regeringen, men att fruarne Thie bauld och Pelplanck lofvat att gifva 40,009 fr. fö ett uppskof med arresteringen, på det han måtte hin na fly. Affnaer föll i snaran, han betalte på en vis Palmaerts tillstyrkan, en värdig deltagare i hans ut Isväfningar, de 46,000 fr., som ifrågasattes, samt rest med fru Neel till England. Två dagar derefter fing jesuiterna veta hela sammanhanget och pater Bigo kom snart under fund med att betydlig balans fanns hvilken, då pater Moirez skyndsamt återkallades, be fanns vara 240,000 fr. i Österrikiska metalliques-obli. gationer, Wiener bankaktier, obligationer i Neapolitanska lånet, Belgiska bankaktier. m.m. Affnaer val en hel månad i London, då fru Neellemnade honom Han skyndade efter henne, och den 24 Juni ankom. men till Paris, blef han d. 24 s. m. arresterad. Har hade då qvar 2350 fr. i guldoch silfvermynt, 12,00( fr. i franska bankens sedlar, 42 engelska banknote på 350 pund st. och vid visitationen i hans boning fanns 22 Belgiska bankaktier; i Palmaerts boning fann man sex kistor med effekter, som tillhörde jesuiterna och som skulle afsändas till hans far i Narvacz, och elfva dylika kistor hade redan blifvit afsände till Valenciennes, med samma bestämmelse. Affnaer tillstod att han medtagit statspapper för 440,000 fr. ur ordenshuset, men försäkrade att jesuiterne sjelfve gifvit honom dem till underlättande af hans flykt, a! fruktan för skandal, ehuru de sedan ångrat detta offer och nu anklagat honom. Enligt anklagelsen. skulle en del af förskingringen börjats under pater Moirez förvaltning, men det mesta skedt under pater Bigots, som var mindre invand i affärslifvets hemligheter, och skulle den anklagade delshafva begagnat sig af förfalskning, dels af eftergjorda nycklar, Han nekade till alla dessa beskyliningar, och hvad angick vexelförfalskningen i Belgien, hvarför han der blifvit dömd, förnekade han äfven den. Han berättade huru han af pater Leloir, jesuiternas superiör i Mon fått rekommendation till pater Jennesseau, provincialmästare i Frankrike, som ämnat förskaffa honom en plats i departementet Öfra Loire, då pater Moirez, för hvilken han uppenbarat hela sin olycka, antagit honom till bokhällare.. Han hade snart fått sina inkomster bestämde till en procent af alla penningomsättningar, och som dessa jesuiternas penningtransaktioner äro betydliga, samt uppgått ända till 4V, millio ner fr. om året, hade han haft så betydliga inkomster att han kunnat icke endast lefva så godt, som han gjort, utan äfven afbetala 48,000 fr. skulder. Då domstolens ordförande ansåg en sådan uppgift öfverdrifven och åberopade räkenskapsböckerna, som blott utvisade att han var anställd kommis, ocaktadt han sjelf utgifvit sig såsom agent, påstod han att rätta förhållandet kunde synas i den hemliga räkning, som serskildt uppgjordes, och som blott meddelades i Rom, och yrkade att den skulle föreläggas rätten. Alla dessa uppgifter förnekades af pater Moirez, och en hel hop vittnen af hans bekante, samt af aktriser från Boulevarderna och Palais-Royal intygade den öfverdrifna yppigheten i hans lefnadssätt. Genom förhören, vid hvilka en mängd jesuiter infunnit sig, uppdagades ingenting nytt af vigt, men auklagelsen bekräftades. På jurymännens begäran blefvo vittnen åter inkallade till följande dagen. Då skulle en gammal, 78:årig jesuit, pater Loriquet, som för sjukdom icke infunnit sig, höras, men han dog samma natt. En annan jesuit, pater Pourcelet, som Affnaer påstått hafva lemnat sig ett hos honom funnet arbete, den beryktade boken Maria Stella, en libell mot nuvarande Kongl. familjen, utgifven före revolutionen, blef forhörd, men urskuldade sig med, att han endast förvarat boken, såsom ett historiskt dokument, hvilket gaf ordföranden anledning att yttra, det man ej borde förvara utan förstöra så fördömliga böcker. I allmänhet sökte så väl Affnaer som hans sakförare Nogent de Saint-Laurent, att genom cen hop dylika till saken ej egentligen hörande ämnens framdragande, göra jesuiterna misstänkta, och den förre anförde, såsom bevis att han ej stulit penningarne, att han lemnat qvar en hel hop ränte-coupons, obligationer, jernvägs-aktier, lifränte-förbindelser, af stort värde, som icke är bokfördt, men som fanns under hans vård. Pater Moirez upplyste i anledning häraf, att sällskapet förvaltar serskilda medel för en qvinnokongregation, men hvilket ej intages i dess egna räkningar. Det som i försvaret tycktes göra mesta effekten, var invändningen, att ett så allmänt utbredt sällskap med relationer öfverallt, nödvändigt måste af-: vetat Affnaers händelse i Belgien, då han antogs, helst som denne hade två bröder i Mons, som äro jesuiter, och två af hans systrar äro nunnor, ehuru: de för någon tid sedan afrest till sin onkel, hiskopen i New-Orleans, Hr Necker. Slutet blef likväl, att juryn ansåg den anklagade skyldig till tjufnad af flera aktier, men: utan inbrott och med mildrande omständigheter, och domen blef, såsom redan i detta blad är berättadt: femårigt fängelse, tioårig polisuppsigt, samt rättegångskostnadernas betalande. tt ——Å-ÅXAROÖÖEREEXENWQNXE DANNE RULE PET a AE TR Of 6 fe rk