Aftonbladet – 28 april 1845, sida 2

FAÄLTLIFVET I ALGIER. (Ur Krigsvetenskapsakademiens tidskrift. Tredjo häftet.) (Utdrag ur elt bref från en svensk officer ) den 16 Sept. 1844 efter återkomsten från Afrika till Frankrike.) mere I början af November minad förflutna år, afgick jag med en liten kolonn, från vår garnison Mostaganem till en bergstrakt uti det inre af landet, bebodd af stammen Ben Ouraghs, som några månader förut underkastat sig fransmännen Vi borde vistas der hela vintern, bygga ett befästadt läger, rödja vägar, samt göra razzias på de grenar af stammen, som ej ville betala de bestämda skatterna. Vi lågo under dessa expeditioner under en sort små tält, som är en egenhet för franska armåen i Afrika. Hvarje soldat bär med sig ett fyrkantigt stycke tältduk, ungefär 2 1, aln i fyrkant; hvar och en har äfven en käpp af 7 qvarters längd samt segelgarn. Då man anländer till en bivuak, slå trenne sig tillsammans och formera ett litet tält. Det göres sålunda, att 2:ne käppar uppställas till tältets längd; på dess öfre ändar läggas ändarne af 2:ne halftält, hvarefter med en trädpåle och ett segelgarn det sträckes åt båda sidor. Med 3:ne trädpinnar på hvardera nedre sidan af halftältet sträckes det på bredden. Det tredje stycket sättes för den öppna ändan, hvarifrån vinden kommer. Man har således erhållit ett slags hundkoja för 3:ne personer, af hvilka hvar och en har 3 qvarters plats på bredden för sin räkning; men för en person af min längd äro tälten så korta, att benen alltefter knäet äro utanför. När det regnar måste derföre alla 3 ligga en chien de fusil, och om man vill byta om sida, måste detnaturligtvis ske af alla 3 på en gång. Detta är det enda man har att skydda sig med om vintern mot det beständiga regnet, om sommaren mot den brännheta solen. I vintras föll snö i bergen der vi voro, vid jultiden, och frös om nätterna; när man då om dagen hade vadat genom en mängd vatten (en gång 45 gånger på en dag, genom vattendrag af djup ibland ända till hakan, ibland till knäet) och kanhända haft regn och snöglopp hela dagen, så fröso kläderna om natten så, att de föga eftergåfvo papp i stelbet. Ville man ej detta, nödgades man stå, hela natten, vid elden, om nemligen bränsle fanns i trakten. Då man träffade en torr plats, för att der uppsätta tältet, var det en högtid; men oftast skedde det i uppblötnad mylla, som var som en gröt. Då det regnade mycket om natten, hände någon gång att man uppvaknade, liggande i en liten sjö. En soldat är under marschen äfven starkt lastad, emedan, i ett sådant vildt land, der intet finnes, och icke heller några vägar, måste han bära med sig allt det nödvändigaste. Man är alltid, vinter ) Löjtnant H. af Chapman, hvilken såsom underofficer tjenat i fremlingslegionen,