Aftonbladet – 26 april 1845, sida 2

— Frågan om den nya straffiagen, det vigtisaste föremål, näst representationsfrågan för denna riksdags förhandlingar, afgöres i dag uti de båda riksstånd, nemligen Adeln och Bondeståndet, hvilka ännu icke förehaft densamma. Då detta skrifves, kunna vi visserligen ännu icke förutse utgången, men imedlertid lemna gårdagens tilldragelser i Presteståndet, som först efter två dagars debatt slutade omkring kl. 4 på eftermiddagen, jemte åtskilliga andra i sammanhang dermed stående omständigheter, anlednin3 att hysa en viss farhåga. Det är i detta hänseende intressant att se, huru omsorgsfullt och påpassligt den för tillfället mäktiga oligarkiska fraktionen beredt sakerna. Hr borgmästaren Lagergren arbetade uti Borgareståndet, fastän utan framgång, att tillintetgöra Regeringens proposition, äfven med den försigtiga begränsning, som Lagutsk. gifvit deråt, och det jenkningsförslag han framställde var på förhand uppgjordt i hr von Hartmansdorffs konklav, samt framkom äfven nästan ordagrannt i Presteståndet, der det jemväl med 23 röster mot 24 slutligen vann segern. Tager man nu tillika i betraktande i hvad ställning hr Vv. Hartmanscdorff befinner sig till vederbörande, serdeles efter en viss tillrättavisning, som bemälde embetsman nyligen säges hafva erhållit för ett ryktbart vordet befordringsmål i kammarrätten, och för öfrigt känner den ton, som hos det egentligt aristokratiskt byråkratiska kotteriet inom Adeln är rådande emot den nuvarande styrelsen, så får det ifrågavarande ämnets behandling en ännu bjertare färg. Ett annat icke mindre märkligt bidrag till denna tafla lemnar en artikel i den Konstitutionelle för gårdagen, som direkt adresserar sig till Bondeståndet, och är uppfylld af en mängd vanställande uppgifter, samt af en så inbiten ilska mot Regeringen och det nya förslaget, att den rent ut påstår, alt den; som under förra regimen skulle understödt ett sådant projekt, skulle blifvit förklarad för landsförrädare. Under sådana förhållanden, och då Den Konstitutionelle för närvarande utgör dels en piåkörare, dels en uteslutande organ för den ultrakoalition i Bondeståndet, som genom några riksdagsledamöter hänger ihop med den adliga och biskopliga oppositionen, hvars utskickade med mycken omsorg valla vissa af Bondeoch Presteståndens ledamöter, under sådana förhållanden, säga vi, torde det kanske icke vara fullt hopp om att förslaget nu kan få den framgång, att det blifver Rikets Ständers-beslut. En ökad anledning till denna förmodan är, att man ganska sannolikt under dagens debatt hos Adeln får höra upprepas en stor del af de haltlösa fraser, som framträdt i Presteståndets debatter från en del ledamöter, och hvarpå ett profstycke finnes i början af Hr lektor Wallmans reservation, som för öfrigt utan tvifvel utgått från en välmenande alsigt. Det gick likväl ännu mycket.längre under debatten i Presteståndet, ja, till och med så långt, alt den gamle biskopen i Linköping, som riumera nästan börat blifva barn på nytt, uti ett efter I vanligheten långt och diffust föredrag helt sim:pelt förklarade hela förslaget hvila på en okristlig grund, samt att han icke heller blef ensam om denna tanka, hvars motsats naturligtvis måste vara den, att de gamla spöstraffen äro företrädesvis kristliga; hvaremot det dock bör nämnas, att andre ledamöter, deribland prosten Almqvist samt doktorerne Knös och Thomander isynnerhet förtjena åberopas, på ett sakrikt och upplysande sätt bevisade motsatsen. Frågan blir då, i fall förslaget vid denna riksdag till hufvudsaken skulle falla, huruvida man I I