Aftonbladet – 24 april 1845, sida 3

— —S7 som, sammanbinder Amalienborg med den ståtliga Bredgaden; här fattade revolutionärerne Posto, och då Hvidt i detsamma anlände med sin Portfölj under armen, utbragtes ganska riktigt ett niodubbelt hurrarop, som satte kurirvexlingen mellan den af konungen bebodda flygeln och det gent öfver borggården liggande corps-de-garde i en alldeles märkvärdig liflighet. Det ansågs nu vara af alltför hotande naturatt folkmassan längre uppehöll sig så nära kungaborgen som i Fredriksgaden, och polisen företog sig derföre att ordentligt drifva den framför sig som en skock får från den ena gatan till den andra. Hvad som härvid egentligen var det pusserliga, var den utsökta beskedlighet, från båda Parterna, hvarmed detta försiggick: Polisbetjenterne avancerade endast steg för steg, under det de till den ena och andra höllo de. vackraste, faderliga förmaningar: Här är inte det ringaste att se, mine herrar! var så god, var så artig Och folket lika långsamt att retirera från det ena gathörnet till ett annat! Jag kan icke föreställa mig någon mera amikal; revolution, det var en sann förnöjelse att se derpå, det var ,ordets triumf öfver den råa styrkan, hvarom man nu för tiden skrifver så mycket vackert, förverkligad i dess mest oinskränkta potens. Sedan man sålunda gått och låtit sig vallas en halftimmas tid, begynte man finna situationen tråkig, och man skingrade sig sjelfmant. De flesta samlades dock på nytt ögonblicket derefter uppe på Börsen, der Hvidt, som på en annan väg besifvit sig från slottet till Banken, efterskickades för att mottaga en ny salva af hurrarop, Husaerna förblefvo i stridsfärdigt skick bela dagen, och polisen var i yttersta vaksambet ännu den påföljande. Det hela hade något tycke med vissa irrangementer i Stockholm 4838, Der ser man nu imelertid hvad blott ett vurra för en liberal man kan sätta oro i nerf verna, och i detta a!ssende var äfventyret ingaunda utan sin betydelse. Skall man för öfrigt iträtta någonting särdeles i sak med dessa peti