Aftonbladet – 22 april 1845, sida 2

— Af de vidlyftiga reservationerna vid lagut skottets principbetänkande angående den före slagna nya strafflagen, meddela vi här nedanföl den främsta i ordningen af herr grefve Mörner, emedan den synts oss lemna en sammanfattning af de vigtigaste inkasten mot berörde förslag. De öfrige reservationerne innehålla för det mesta en mängd ofta förut sagda och omsagda saker, men, så vidt utrymmet medgifver, skola vi derur sammandraga det väsendtligaste. — Herr grefve Mörner har yttrat sig som följer: Att vid behandlingen utaf frågor af den vigt för samhället, som de, hvilka uti förestående betänkande ramställas, och hvilka tillika äro af en så genomgripande art, fullkomlig öfverensstämmelse i äsigter skulle inom Utskottet uppstå, har troligen ej af nå. son väntats. Afven jag räknar mig till dem, hvilka cke i allo, eller så obetingadt, som nu skett, kunnat illstyrka antagandet af de grunder för den nya trafflagen, hvilka uti betänkandet finnas uppställda. För en fullständig utveckling af mina skäl härtill kulle erfordras en framställning af vida mera vidyftighet, än den för reservationernes afgifvande betämda korta tid medgifvit. Jag får derföre inkränka mig till att endast utmärka de hufvudpunker, hvaruti jag skiljer mig från Utskottets pluralitet. Lika med lagberedningen antager Utskottet, att traffen böra hafva två hufvudsakliga egenskaper, veraligen 4:0 att afskräcka frän brott och 2:0 att fse brottslingens förbättring. De uti vår nu gälande lag antagne straffarter, hvilka icke anses ega lessa egenskaper, förkastas derföre, och de förelagna nya straffen inskränkas till dödsstraff, frihetstraff och böter. Huruvida af dessa sistnämnda det örsta och det tredje slaget innebära serdeles mycket f den förbättrande egenskapen, lemnas åt andras partiska bedömande, — för mig är det nog att illkännagifva, det jag ännu fortfar att anse straffet ara den brottslige till näpst och andra till varning,