Aftonbladet – 22 april 1845, sida 2

salt förhållande mot allmänheten, är det på ett förlikande af stridiga intressen det. beror, om bankinrättningen och allmänheten skola på en-gång kunna hafva fördel och gagn:: Ins. föreställer sig, att riktigheten af dessa satser icke skall kunna jäfvas; men i och med detsamma är ock det rationella och principenliga svaret gilvet på frågan, huruvida privalbanker skola få röra sig med egna sedlar. Sålänge icke dessa sedlar äro för lagligt bytesmedel erkände, d.:v: s. förklarade för rikets mynt, hvilket väl aldrig kan komma i fråga, lärer deras utgifvande. icke böra tillåtas, enligt de premisser, här förut blifvit uppställde, Men då är andra frågan: skola dessa enskilda inrättningar förläggas af det allmänna? Derpå anser ins. svaret icke kunna förnufligtvis blifva annat, än alt de icke skola, men väl må kunna det, och i sådant fall gäller det att undersöka, på hvad vilkor detta bör ske. Presteståndet har beslutat, det privatbankerne skulle mot ställd sä kerhet erhålla sedlar ifrån riksbanken för sin rörelse emot erläggande af 2 proc. ränta å beloppet, och detsamma har förordats i en nyligen i Aftonbladet intagen uppsats i ämnet. För ett sådant medgifvande ifrån det allmännas och lagstiftningens sida måste väl finnas en förnuftig grund, men ins. har icke varit lycklig nog att upptäcka den. Riksbanken utlemnar i låneväg sina sedlar mot hypothek af guld och silfrer samt af koppar, jern och andra vågförda effekter, der banken eger panten i sin hand och aldrig äfventyrar förlust: då tager banken 4 proc. ränta, men af privatbankerna skulle den tacva allenast 2 proc. mot hypothek af deras inteckningar, hvilka kunna vara osäkra -nog och åtminstone aldrig kunna antagas säkrare, än dem riksbanken self belånar med 4 proc. ränta och 2 proc. amortissement. Biksbanken meddelar kreditiv åt manufakturdiskonten, Jernkontoret och Fahlu Bergslag mot 3 proc. ränta, till Stockholms Brandförsäkringskontor mot 4 proc., till Sparbankerne i riket, ilypotheksföreningar och, enligt ännu gällande bankoreglemente, Associationer och Privatbanker för spanmålsbelåning, mot fem proc. ränta; men privatbankerne för annan lånerörelse skulle få förlag emot 2 proc. Öfrige Riksbankens lånoch kreditiftagare skola betala inom loppet af elt år, med undantag af fastighetsbelåningen, der amortissement äger rum, men Privatbankerne kunna naturligtvis icke betala bufvudstolen, förr än oktroyen upphör, hvilket kanske blir aldrig, om deras redan så mäktiga intresse får ännu mera rotfästa sig. Konseqvensen i dessa förbållanden bar Ins. icke kunnat utfinna, men han tviflar insalunda, att åtminstone på Riddarbuset ett med Presteståndet öfverensstämmande beslut kommer ett fattas, oansedt det icke borde vara omöjligt att inse, det, i händelse privatbanker skola finnas, deras vigt icke bör kunna vara större än de näringars, jordbruk och bergsbruk, bandel och slöjd, hvarpå förut det allmännas välstånd ansetts hvila. Och bestämmandet af dessa 2 proc. ränta är dessutom en chimere, då genom bedrifvandet af privatbankernes, rörelse medelst Riksbankens sedlar privatbankerne skulle befrias ifrån kostnaderne för egna sedlars fabricerande, underskrifvande, bokförande och successiva förstörande, hvilka kostnader skulle öfverflyttas på Riksbanken och möjligen cöra försträckningen endast onerös på Riksbanhens sida, men för privatbankerne lika lukrativ, som deras hittills drifna rörelse med egna sedlar.