Aftonbladet – 21 april 1845, sida 2

sin klädsel så irreprochabel, som Eva före syndafallet. Och i går — har du hört på fan förr — gal hon sig in med vår tjocka diplomat i er lång, fransysk diskurs. Hon talar språket charmant. Fru Silfversåll blef skenbarligen orolig Intresserad, som jag är, att plåga folk, adresserade jag mig genast till henne och höjde fru F:: fransyska till skyarne. Fru Silfversåll, som alltid uttrycker sig med besked — hon till och med snarkar, då hon sofver, säger Trädsvärd, som bor öfver henne — påstod sig aldrig ha hör hafsigare fransyska turnyrer. Jag höjde dem der emot till skyarne och hade nöjet att försätta fri Silfversåll i ytterligaste misshumör. Till slut va hon så sur, som om hon hela brunnsterminer legat i ättika., Ferdinand närmade sig fru F., och sade hennq några artiga ord öfver den flytande fransyska hvarmed hon förlden gårdag underhållit der gamle diplomaten. Jag har ansett mig böra lära fransyska fö F:s skully svarade hon i sin vanliga mildt glada öppenhjer:liga ton verlden är ofta nog litet egen och blotta den omständigheten, att ett språk p modet vore för mig fremmande, kunde i mån gens ögon ha varit en förebråelse emot min ma kes val. Ni får icke tro, att det är fåfänga, at det är begäret att lysa med en såisig sjelf ring insigt, som bragt Amalia Gniberg in på gram matikans område — det är en pligt mot mai och barn mera, än emot henne sjell. För ett par år tillbaka hade Ferdinand stöt sig på den i en vrå af staden Falkenberg för stuckna Amalias fasoner, dem han tyckte no mycket närma sig till pigans — han erinrade si ännu det pinsamma intryck, som en viss kaffe lukt, genom mycket vistande i köket införlifva med hennes kostym, en gång utöfvat på han måhända nog ömtåliga nasal-Organer. Nu känd han sig varmt och lifligt dragen till den ung fru Amalia. Han var för mycket verldsman, at icke fästa sig vid en yttre, polerad yta, för lite verklig libertin, att föredraga den friska, landt