Aftonbladet – 15 april 1845, sida 2

Article Image
larna af kanalen befinnas ojemnförligt större, i fall kanalen disponerades af staten, så torde deraf blifva en följd, att nyttan af kanalens öfvertagande icke kan betviflas, och att fråga blott bör kunna blifva öm huru mycket staten kan erbjuda åt aktieegarne, samt huru medlen till deras utlösning skola på bästa sält kunna åstadkommas. Vigten för landet af kanalens bestånd har redan så ofta och så öfvertygande blifvit bevisad, alt derom väl knappast behöfde ordas. Den inre rörelsen i ett land är i många afseenden vigtligare än den utländska handeln. som en kommunikation, hvilken inom landet De ofantliga fördelar sammanbinder 480 mil segelbara insjö-, flodoch : kanalstränder, med tiden skall medföra, kan ej gerna betviflas, och den trygghet den erbjuder: för kommunikationen emellan Sveriges östra och j vestra kuster samt Norge, äfven om ett krigl: skulle spärra Öresund eller en fiendes flottor hota Ostersjöseglationen, är lika ovärderlig för vår handel och våra näringar, som i många fall kanalen kan komma att erbjuda fördelar för vårt försvar. Allt detta behöfver ej vidare ifrågasättas; det är!: numera allmänt erkändt och man behöfver blott besvara frågan: har sanningen häraf till någon del redan visat sig? Betraktar man resultaterna af farten på den nu i tolf år på hela sin vidd öppnade kanallinien, så kan man ej längre betvifla dess ekonomiska vigt. : Den ådagalägges tillräckligt af den förökning som visat sig i inkomsten af kanalfarten, oaktadt den ganska dryga afgift, som är de flesta hufvudartiklar ålagd. Denna inkomst af inre farten, som åren 1834—41838 i medeltal utgjorde 42,8350 Rdr Bko, steg de nästföljande fem åren 1859—1843 till nära 64,000 Rdr, och då en högst ofördelaktig konjunktur för landets vigtigaste näringsgren dessa sednaste åren minskat rörelsen, -ser man lik-: väl 4344 en förökning af utöfver 3000 Rdr emot det föregående året. Man kan således med full! visshet antaga, att en stor del af rikets bördigaste och mest produktiva provinser redan funnit nyttan af kanalens begagnande såsom transportväg; de indirekta fördelar, som detta medför, äf-: ven för aflägsnare orter, låta väl ej lika lätt beräkna sig, men de torde icke jäfvas af någon, som begriper hvad i ett land orternas inbördes gemenskap, utbyten och kreditförhållanden vill säga. De millioner. varuvärden, som på kanalen funnit nya vägar till afsättning, hafva redan verkat såsom nya millioner till ökning af landets produktion, och de skola fortfarande göra det, så vida ej denna numera för en stor del af medlersta Sverge oumbärliga kommunikationslinia lemnas att förfalla och förstöras. Man handlar sålunda orätt eller oklokt, om man blott betraktar kanalens vigt! för landet efter de inkomster kanalfarten erbjuder; den gifver andra indirekta källor till inkom-. ster äfven åt staten, under det bolaget, som eger den, endast åtnjuter de obetydligare direkta; ja, man kan utan öfverdrift säga, att statens fördelar af Götha kanal, om de i penningar uppskattades, . redan äro mångdubbelt större än kanalinkomsterna. j l ; l Men dessa statens indirekta fördelar af kanalen : kunna blifva ojemförligt större än nu, om kanalfarten gynnades genom billigare afgifter. Nu t. ex. erlägges för ett skpd. stångjern 40 sk. bko, för ett skpd. tackjern 43 sk., för en tunna hvete 30 sk., en tunna råg 20 sk., 0. s. Vv. Att dessa afgifter äro alltför tunga, och att de ännu hindra en mängd orter att draga nytta af denna transportväg, är lätt insedt. Men icke kan man begära, att det enskilda bolaget, som blott eger den direkta inkomsten såsom en ringa ränteersättning för ett redan till mera än trefjerdedelar förloradt kapital. och som icke har samma interesse som det allmänna af den indirekta vinst, som landet drager af kanalfarten, icke kan man fordra af det, att genom en så stor nedsättning af känaltaxan, som skulle kunna göra någon större lättnad för rörelsen, måhända för en hel mansålder rent af tillintetgöra den lilla återstoden af detta kapital? En hvar mitte lätt finna, att det blott är staten, som skulle kunna för landets allmänna fördel af en lättad seglation på kanallinien tillvägabringa en sådan betydligare minskning i kanalafgifterna: en minskning, som visserligen staten sjelf under de första åren fick röna i sma direkta inkomster af kanalen, men som deremot på flera vägar rikligen ersattes genom andra inkomstkällors förökning. Det finnes blott två sätt, hvarpå staten kunde kraftigt verka för ett sådant onekligen vigtigt ändamål som kanal-taxans nedbringande för landets hufvudsakligaste handelsartiklar, och isynnerhet för svenska jordoch bergsbrukets samt inre näringslifvets egna alster och produkter. Dessa sätt äro: att antingen erbjuda bolaget en årlig ersättning för alltid eller för viss längre tid, på det att taxan måtte betydligt nedsättas, eller ock att inköpa kanalen af bolaget, för att sjelf kunna påbjuda denna nedsältning. Den förra åtgärden torde af många anses lämpligare. Man har i allmänhet den tron, att dylika anläggningars underhåll och vård blifva kostsammare i statens händer, än i enskildas, och är derföre benägen, att icke vilja ställa dem under en embetsmanna-förvaltning. Detta är dock säkert ett misstag, åtminstone i ett land, der i alla fall en öfverstyrelse redan finnes för allmänna arbeten, och aflöningskostnaden således kunde inskränka sig till. snart sagdt endast slussoch brobevakningen, samt några uppbördsmän och stations-chefer, Huru mycket dyrare måste det ej Em nr DL. mm, mm OSV —blifva för det enskilda bolaget, som nu nödgas . aflöna direktion, öfvermekanikus, m. fl. personer, hvilka. då da joka af halacet kunna nå annat ottt

15 april 1845, sida 2

Thumbnail