Aftonbladet – 14 april 1845, sida 3

hamnbusen snusar ur Tula-dosa, då bankovinster användes till folkfester i Humlegården, och inger kapitalist, naturligtvis med undantag af procentarne, får mera, än en half för hundradet på sina penningar! Oändligheten symboliseras vanligen genom en orm, som biter sig i stjerten. Riksdagen tyckes också vara hugad att bita sig i stjerten, men ett P har likväl råkat bli satt för denna manöver. Man lärer nemligen redan förslagsvis bestämt dagen för riksdagens exekution. Måtte den icke, -Isom en alltför stor syndare, gå till döden! Måtte presentationsförslag, som med acklamation, under jubelrop af riddersmän och borgare, af prester och bönder, antages i samtlige Stånden, som herr I von Hartmansdorff godkänner, herr Åkerman förTklarar sina sympathier, reformvännerna helsa med Jöppna armar och Bengt Gudmundsson, stillatigande, beundrar! En liten, med besynnerliga vignetter försedd bok har, under veckans lopp, sett dagen. Den Ihar förskansat sin något groft personliga syftning bakom skylten al sin försäljning för ett välgörande ändamål, äfvensom författaren, med ovanlig frimodighet, på titelbladet utfört sitt namn; så vida icke, hvilket ej ligger utom möjlighetens gränser, den auktorliga firman: Nygren endast är en för tillfället begagnad pseudonym. Det lilla arbetet kallar sig: Hjelpreda för lånesökandep, och utgör, som läsaren torde ana, en slags adresskalender på hufvudstadens verkliga eller förmenta procentare. Afses härmed ett förtjent brännmärkande, torde för berr Nygrens uppgifter fordras mera autentika bevis, än hans blotta ord, ehvad erfarenhet och sakkännedom man än i berörde! hänseende kån finnas hågad tillmäla bonom. Har herr Nygren åter verkligen hyst den vackra afsigten att lemna en ledning åt lättsinnet och obetänksamheten på den väg, der ögonblicklig tillgång och slutlig ruin lättast och vigast står att vinna, så tyckes herr Nygren fullkomligt hafva handlat i de namnförtecknade personernas intresse, med andra ord gått deras ärender och kolporterat deras programmer. Herr Nygrens position som författare till berörde kalender blir således alltid tvetydig, och hans boks slägtskap med paskillet kan städse, på temligen goda skäl, dragas i misstanka. Då det icke kan förekommas, alt tryckpressen någon gång i en och annan vrå framföder foster af den afart litteratur, som i dagligt tal kallas smädeskrift, skulle det måhända icke vara ur vägen, att herrar bokhandlare icke till försäljning mottogo foster, som så bestämdt visa sig tillböra chikanens område, hvilka väl då kunde kolporteras på samma sätt som t. ex. Söndagsbladet; men åtminstone icke med sitt smutsiga innebåll sudlade boklådorna. Nykterhetsföreningarne hafva, som bekant är, fått ett alldeles utomordentligt handtag af den s. k. bränvinskuren. Dess hufvudsakliga arkana lära bestå deri, att allt hvad patienten äter, dricker, inandas, luktar, erfar, är försatt med bränvin. Hans mat som hans dricka, hans tuggbuss som hans snus, allt är vederbörligen impregneradt af hans älsklingsspiritus. Det lär till och medi kurrummen rökas med bränvin. I början känner sig patienten obeskrifligt lycklig ; han får fisk, inkokt i bränvin — han behöfver knappt supa på fisken — rena källvattnet är långt under hans rL värdighet — han dricker det halfts uppblandadt Is med veldvatten, — hans ständigt underhållna rus målar endast glada, lekande bilder för hans fantasi; han frossar i den ljufva känslan af sin tillvaro. Efter ett par dagar inträder den andra perioden — yrselns och hallucinationermas; patienten ser gubbar,, för att om hans sinnestillstånd nyttja ett populärt uttryck; han slår till höger och venster, för att jaga dem ifrån sig, men, o vel i detsamma upptäcker han dem lekande slängsunga på spjellsnöret eller springande psista paret ut på sängkanten. Nu följer kurens tredje stalium — den ytterliga nedstämningens, den allleles viljeoch modlösa förslappningens. Härefer ställer man patienten på en något förhöjd lict utan spirituosa, och han utgår vanligen, efter 10 till 44 dagars kur, frisk till själ och kropp, lad till lynne och later, rask och oförfärad, som tt lejon. Det är endast ångan af finkel, som örmår att jaga honom på flykten. Han skulle åga att, som giganterne, storma Olympen; det r blott krogar och bränvinsmagasiner, han unlandrager sig att storma. Vi våga vördsamt hemställa till våra nu föramlade lagstiftare, huruvida, då detta medel viat sig så utomordentligt verksamt och icke, enigt läkares intyg, innebär något absolut för helan menligt, straffet för itereradt fylleri icke kulle kunna bestämmas helt simpelt till en — ränvins-kur. Vi finna alltför väl, att i sådant ll, en sträng kontroll måste hållas öfver de resp. aktmästarne vid slottshäktena, i ändamål att de cke, af det för delinqventerna bestämda bräninet, pumpade allt i sig sjolfva., fen en nitisk förvaltning skall utan tvifvel härtinnan göra sitt bästa, och i öfrigt kan man ju, ;r säkerhets skull, börja med, att låta vaktmätarne sjelfve först undergå kuren. Kärlekens historia har, som hvarje annan hioria, sina ryktbarheter. Den förvarar i odödgt minne tvillingnamn, sådane, som Heros och eanders. Ahalards och Halaisaa Datrarnac Ah