Aftonbladet – 12 april 1845, sida 3

arbetade i samma rigtning. (Insändt.) OCKSÅ NÅGRA ORD OM BANKVÄSENDET Med titel: Några ord om Bankväsendetr, ha Aftonbladet under den förlidna veckan och bör jan af den innevarande haft en föld af artiklar hvilka genom deras innehåll lika mycket som ge nom tiden för deras framträdande otvifvelaktig äro beräknade att, om icke bestämma, likväl in verka på utgången af Ständernas just i dessa da gar pågående ölverläggningar, rörande Svensk: Bankväsendet. Dessa artiklars författare har lag i dagen en beläsenhet och en bekantskap mer utländska, serdeles Engelska förhållanden, som icke kan undgå att väcka den högsta uppmärksamhet och genom den fört enta hyllning, öfverlägsna kunskaper alltid måste tillvinna sig, förd till det afsedda målet att leda andras öfvertygelse Då imedlertid den kunskapsrike författaren säker icke gör anspråk på, att hans meningar skola så som trosartiklar anses, eller misstycker, om erinringar deremot framställas, har insändaren häraf, som i vissa hufvudsakliga punkter icke kan dela de utvecklade åsigterna, önskat, mera för egen upplysnings vinnande än i tanka att kunna verka något i det allmänna, framlägga till den värde författarens lösande några tvifvel, dem ins. icke på egen hand kunnat komma till rätta med. — Insändaren är i så måtto den nämnde författarens antipod, som han i afseende på dessa frågor stort ingenting läst; och då hans framställning till följe häraf hvarken kan blifva en appell tull Torrens, Norman och Ricardo eller någon kritik af Gilbart, Fullarton och Took, hvilkas arbeten han knappt mer än ögnat i, utan helt enkelt en anspråkslös uppdukning ur egen fatabur, har han kanhända föga förboppmng att af den kunskapsrike författaren bevärdigas med ett svar. Hvad han imedlertid säkert icke missräknar sig uppå, ir författarens skonsamma bedömande, och under anticiperande af detsamma äfven ifrån öfrige läsares sida tvekar ins. ej att framträda med hvad han kan hafva att i saken anföra. Insändaren, hvilken icke eljest är någon slaf af vanor, har vid praktiska fall likväl alltid för sed att fråga sig: huru kan detta tillgå? och då han cke finner ett tillfredsställande svar derpå, kan han icke heller tvinga sig till tro på andras auoritet. Alven vid läsningen af de ifrågaställde wtiklarne har detta inträffat mera än en gång, ych främst vid den förklaring öfver de ädla meallernas utströmningar ifrån England, hvarpå föraltaren lägger så hufvudsaklig vigt, nemligen att le förorsakats af nedsättningen i räntan å statskulden. — Nedsättningen i räntan å statens skuller har alltid skett och aldrig kunnat ske annat n till följe af den allmänna penningeräntans förit inträffade, icke tillfälliga, utan mera stadiga ch varaktiga nedgående, hvilket härledt sig ifrån n ökad och ymnigare tillgång på kapitaler. Vid edsättningen af räntan å statsskulden fanns ju ålunda den stora kapitaltillgången redan förhanen. Skulle den hafva legat overksam och skringd, i händelse någon förändring i afseende på jatsskulderna icke ägt rum, eller skulle den hafva ökt användning? Det förra torde icke med nåon rimlighet kunna antagas. Men i sednare hänelsen och då de vanliga kanalerna för penninen och spekulationen redan voro fullt upptagna, gser det, såsom det vill synas ins., en absolut ödvändighet uti, att öfverloppskapitalet måste I sa sig en ovanlig riktning, skulle ingå uti mera nr vanligt äfventyrliga spekulationer, antingen intenedsättningen för statsskulden ägt rum eller . Ett erkännande häraf har författaren också tit undfalla sig, då ban, rörande utströmmandet guld ifrån Englandsbanken år 4839, yttrat: nen jemte denna orsak (spanmålsimporten) fun0s älven andra och deribland den vanliga, ett all af penningeräntan, föranledt af en från böran af år 4837 skedd hastig kapitalförökning, wilken år 1838 ledde till den vanliga följden, ältsinniga spekulationer, Men vid sådant förillande synes det ins. klart, att räntenedsättninn å statsskulden icke kan hafva varit orsaken U den spekulationssvindel, som samtidigt dermed ppenbarade sig, och förde de ädla metallerna ur ndet, utan att båda dessa tilldragelser fastmera 0 verkningar af en och samma orsak: den ymiga kapitaltillgången. Och likasom något omealharliot lklanccalkammanhaner aAamallan es oa