Aftonbladet – 12 april 1845, sida 2

huldas i vissa högre, icke blott katholska kretsaf. Återställelsen af medeltidens så högt beprisade inrättningar är deras gemensamma syftemål. Vore det möjligt att lyckas häri, så skulle man nog, utan att lägga mycken vigt på trosskiljaktigheter, komma öfverens om rofvets delning. De skarpsyntare ha likväl insett, att i ett sådant fall som detta, der frågan till en början är om opinioner, man ej kan uträtta allt genom intriger, utan att tjenliga åsigter måste göras gällande bland allmänheten; kort sagdt: man har blifvit ense om att i Preussen grunda en romerkt-kotholsk tidning på aktier. En rik adelsman har redan tecknat sig för 8000 thaler. Förslaget har imedliertid icke: kommit längre ännu, i brist på en både talangfull och i det allmänna aktad redaktionspersonalz ty alla de skriftställare i denna kategori, till hvilka man vändt sig, hafva föreburit bi: , utan tvifvel inseende det kinkiga i den stälning och den ansvarighet, som de skulle öfvertaga. Man finner af dessa upplysningar hvar den nya reformationen hittills har sina farligaste motståndare och Rom sina pålitligaste bundsför i den troligen nu, efter konsolideringen vid kyrkomötet, mer än förr öfverhängande striden. På ena sidan hotas de kristet-katholska trosbehkännarne af den verldsliga byråkratien, som i den nya kyrkans kommunala sjelfstyrelse skådar ett betänk— ligt exempel, hvilket lätt kunde väcka lystnad efter motsvarande kommunalförfattningar för andra offentliga angelägenheter än de kyrkliga; på andra sidan ha lutherska hierarkerna redan uppträdt med förkastelsedomar emot en protestantism, som vågar utgå blott ifrån bibeln och ej underkastar sig deras egen kyrkas och dåöss dogmers ovilkorliga makt, för hvilka de fordra samma blinda tro och lydnad, som någonsiu de romerska för sina konciliers lärosatser. Samma skådespel kommer sannolikt att upprepas bär, som när engelska högkyrkans prelater sökte undortrycka: presbyterianismen, med hvilken den kristet-katholska församlingen har så mycken likhet både i lära och kyrkoförfattning; och verlden skall — till sin upplysning och nytta, — utanftvifvel beskäras med ännu ett åskådligt prof på att prelaturen är sig lik öfverallt och öfverallt ställer sina fördelar, sin myndighet och sitt inflytande i främsta rummet, men kristendomen först i det andra. sz