Aftonbladet – 12 april 1845, sida 2

undgå att uppresa sig vid de mångdubblade mer ovederlagda eller juridiskt uppdagade berättel serna om misshandlingar mot nunnor och novi ser: om deras inspärrningar för långa år i smut siga klosterhvalf eller bland dårhushjon: om miss bruket af protestantiska föräldrars förtroende fö katolska pensionsinrättningar, till proselytmaker med barnen: om protestantiska eller judiska barn bortlåckande från deras föräldrar i samma ända mål: om protestantiska patienters marterande a bigtfåder och bönesystrar på katolska sjukhus, fö att tvinga dem till afsägelse af sin religiösa tr — allt facta, som blifvit ådagalagda i Frankrike Posen, Belgien. I trots af alla bigtfaderliga var ningar, har läsningen af de tidningar, som berät tat dessa facta, ej kunnat hindras inom de ka tolska familjerna; och — farligare än det — läs ningen af sjelfva bibeln har ej kunnat utestängas Men det behöfdes ej mera, för att röja den oer hörda skilnaden emellan det ultramontanska pro selytmakeriet och det milda lärosätt, som iakt togs af kristendomens första förkunnare, eller at inse den uppenbara motsägelsen emellan Christ menniskovänliga, sjelfförsakande, all egen förde åsidosättande grundsatser, och hierarkernas omält liga anspråk på myndighet och offer. Annu mer: måste denna motsägelse falla i ögonen, när mar betraktade jesuiternas regering i Schweitz, inon den kanton, der de lyckats få insteg, och huru me; än 4300 familjer der blifvit, inom få månader genom jesuitiskt ledda förföljelser, bragta frår välstånd t:ll tiggarstafven; eller när man ser huru det katolska prestinflytandet i Spanien tillintetgöi hvarje bemödande inom detta af naturen så rikt begåfvade och med en så snillrik och storsinnad befolkning utrustade land, att värna friden, rättvisan, trefnaden och framskridandet. Dylika företeelser måste i synnerhet göra uppseende blanc de i Tysklands protestantiska stater bosatta ka tolikerna, då hvarken kunskapen derom, eller de af Rom oberoende omdömena deröfver, der kunde förhemligas. De måste väcka misstroende mot en kyrkoförfattning, som icke blott kan tillåta utan befrämja sådana missbruk. Minan var, som sagdt är, laddad; det fattades blott den osömmade råcken och Johan Ronge, för att tända den De, som lägga vigt på en historisk grund fö reformer, måste häraf finna att den ifrågavarande icke saknar en sådan: att den blifvit framkallad genom händelsernas egen fogning, genom ett skifte i verldshistorien, och icke utgålt från någon abstrakt teori — så framt man ej vill så kalla sjelfva den ursprungliga kristenåomens enklast satser, sådana de framstå hos evangelisterna oct apostlarne. Så skilda från all dogmatisk inveck ling äro verkligen den nya krist-katolska, kyrkans grundsatser, att dess första allmänna kyrko möte i Leipzig kunnat afslutas inom tre dagar den 24, 23 och 26 sistl. Mars, hvarvid den föru kungjorda trosbekännelsen enhälligt antogs. Både i afseende på ursprung, lära och kyrkoförfattning bär den nya församlingen sålunda legitimiteten: fullkomligaste prägel. Dess ursprung är histo riskt; dess lära är evangelii; dess kyrkoförfatt ning är den äldsta: apostoliska. Till dess befä stande fordras nu blott att den — efter kyrko historiskt bruk — äfven måtte uppfriskas oci härdas genom stridens pröfning. Denna har ej heller uteblifvit; ehuru det må ste medgifvas, att den hittills aflupit mycke skonsamt. Ronge och Czersky ha blifvit afsatt och bannlysta, och bannlysningen har äfven ut sträckts till deras församlingar; men det har sket inom en protestantisk stat, dit vatikanens åsk: icke når, och der ingen inqvisition kan uppres några bål. Hela verkan deraf har varit, att di bannlysta församlingarne valt de bannlyste reli gionslärarne till sina kyrkoherdar, och sedermer: i all öppenhet och frid samlat sig till ett kyrko möte ock konstituerat sig. Åtskilligt annat ha väl ock blifvit försökt från den romerskt-katolsk: sidan; men detta har dels fallit i det löjliga, del stadnat vid demonstrationer utan praktisk följd Man har sökt utsprida skamlösa rykten om Czersky genom insända anonyma artiklar i småstadsblad och berältat, t. ex. att han har ett fruntimme hos sig, som snart för andra gången skall för skaffa honom fadersglädjen. Man har till Rong skickat hans syster, i full förtviflan hastande at betrakta hans högra hand, emedan det bland ka tolikerne i den församling der hon bor, berättat att hans fingrar fallit bort, när han kommit at vidröra en invigd oblat. Man har sökt uppret: familjerna hos de p,rättroende genom ursinnigs predikningar, hvari man klagat öfver tidens vek: lighet, som ej mäktar alstra män, beredde at våga lif och blod i striden mot kättare o. s. v Till Trier har anländt ett högst prydligt mahogny: skrin, och i skrinet en foliant i rödt, rikt förgyld sammetsband, på hvars marokinsfodral stod mer gyldne bokstäfver att läsa: Åt hans biskoplig: nåd, den högvördigste biskopen i Trier, her Wilhelm Arnoldi, vördnadsfullt egnadt af katol ska församlingen i Berlin,. Och se: folianter innehöll en adress, med 4060 underskrifter — bland andra af en person med furstlig rang (Radziwil), samt af utmärkta lärda, högre embetsmär 4 oe halla I hacsanda 270 APRh mil