Aftonbladet – 8 april 1845, sida 3

eg Era, BAT V SUTLAUC PpUISUVUCI, HUS hvilka Johanna tagit in, af ömkan med det sjuka barnet, bevisat dem alla de tjenster och all den lilla hjelp de förmått, och till och med nästan tvingat henne att dröja qvar och gästa hos dem, till dess Iden kalla väderleken blifvit något blidare. Serdeles rörande och vackert är soldatenkan Strids beteende, Thvilken, sjelf i knappa omständigheter, likväl utöfvade barmhertighet mot dem, som voro ännu armare, Joch bistod, på ett lika klokt som godt sätt, med hvad hennes lilla hushåll förmådde. Det är sålunda, som sanna menniskovänner, drifne af kristlig kärlek, göra väl i tysthet, utan beräkning och utan ostentation. Förnöjelse och frid öfver deras hyddor! Underrättelserna från den ort, der den lättsinniga barnaröfverskan slutligen ertappades, öfverensstämma vidare deruti att hon, synbarligen utledsen vid det sjuka barnet, serdeles under sednare tiden, visat sig såsom cen sannskyldig stjufmoder. Denna händelse och dess sorgliga utveckling kan icke undgå att föra menniskovännen på ganska allvarsamma tankar. Ben förmodan torde icke vara ogrundad, att flera sådana värnlösa varelser årligen falla offer för den hjertlösa snikenheten. Hvem vet huru många af de halfnakna barn, som under den stränga kölden af tiggerskor släpas kring hufvudstadens gator, och hvilka nyttjas såsom bete för att framlocka medlidandet, sålunda tum för tum med sina späda lif betala för de allmosor, som dessa omenskliga ockrerskor mottaga? På samma sätt är det ock, ganska ofta, med de små trasiga barn, som dagligen springa gat!opp för föräldrars och anhörigas synders skull, och som, när qvällen kommer, kanske knappt få äta sig mätta af de smulor, de hopsamlat, utan i dess ställe måste mottaga stryk och allehanda misshandlingar, i fall fångsten anses för ringa. Väl vore om detta, i högsta grad ömmande förhållande blefve ett föremål för eftertänkande och behandling, om några Dbehjertade män inom hufvudstaden, — af hvilka. det, Gudi lof! finnes -många, — toge sig för att följa dessa tiggerskor med nakna barn till deras hemvist och der öfvertygade sig om verkliga förhållandet, och om det sålunda småningom blefve ett mål för allmänt intresse och bemödande att söka förekomma detta afskyvärda ocker, denna handel med menniskolif, hvilken väl genom allvarligt bemödande i längden, på något sätt skulle kunna utrotas. En fullväxt person kan värna sig mot kölden, med de kläder den erhåller, eller underlåta att göra det, allt efter sin egen fria vilja, men barnet! ... de fullvuxna fråntaga det de kläder, som det fått, emedan ett välklädt barn är ett dåligt lockbete, och medlidandet nappar säkrare på trasor; det är annars icke troligt, att ett sådant litet, för köldens åverkan utsatt barn skulle hinna att kringföras till rätt många hus innan dess nöd blefve afhjelpt, men af de allmosor, som tilldelas detsamma, får väl barnet sjelf minsta delen till godo: de hjertlösa varelser, som tanklöst utsätta det för köldens — tveka väl lika litet att öfverlemna det åt hungrens död! Om derföre, i stället att blott för ögonblicket muta sitt eget hjerta medelst en allmosas bortskänkande, hvar och en i sin stad, och efter sin bästa förmåga, sökte att utleta, motarbeta och ahjelpa det onda i sin grund, vore sådant en lika inflytelserik som stor och välsignad välgerning, och är det nu så att ofvanstående anmärkningar, som blifvit framkallade ar förut beskrifne händelse, härtill bidroge, och att sålunda nägra eller något af de späda offren rycktes undan den martyrdom, hvartill andligt och kroppsligt elände hos deras vårdare bragt dem, så hade dock ett väsendtligt godt uppspirat ur den bedröfliga tilldragelse, för hvars slutliga utveckling hosföljande dokument redogör: Transsumt af protokollet, hållet i Byarum den 26 Mars 4845. Om Johannas beteende och barnets sjuklighet m. m. under deras vistande inom distriktet hade följande uppgifter erhållits: Söndagen den 26 Januari skulle hon största delen af dagen uppehållit sig i Råby hållkarlsstuga och frampå aftonen förmåtts söka annat nattqvarter och fått det på Lyckäs-krogen. Barnet hade varit otillräckligt klädt i förhållande till den starka kölden; redan då varit illa sjukt, beständigt hostat och ett rossel hörts vid dess andedrägt; hvarest hon sedermera uppehållit sig, är obekant, och först vid pass 8 å 40 dagar derefter hade hon här i staden besökt doktor Nordstedt, som för barnet föreskrifvit bröstsaft. ÅA apotheket hade hon föregifvit sig vara gardisthustru från Stockholm; att hon blifvit röfvad på en skog i Östergöthland; hon hade fått bröstsaft och dessutom pengar; , mil utom staden hade hon på aftonen inkommit till enkan Strid och begärt nattqvarter; barnet hade då väl ej varit förfruset, men fötterna kalla och styfva. Enkan Strid hade med omsorg värdat barnet, som varit illa sjukt, genast mjölkat en ko och gifvit det mjölk; sytt en fotpåse af lamskinn och gifvit Johanna linne till ombyte. — I Barnarp uppehöll hon sig 2:ne dagar, för snöyra och köld, men härtill nödgad af qvinnorna, der hon hade qvarter. Vidare till Stigamo hos fru Hoffman, som anser henne varit liknöjd och kall för barnet, och att hennes brist på modersömhet var påtaglig. Fru Hoffman säger, att huru Johanna än vände barnet och handterade det, vred barnet alltid sitt ansigte från henne. Barnet hade hela natten qvidit och jemrat sig. Sista nattqvarteret hade Johanna baft i Hjelmslund hos smeden Bengtsson; hans hustru uppgifver, alt Johannas liknöjdhet för sitt sjuka barn bragt henne till tårar, som sjelf hade ett barn vid bröstet. Hon hade till nätterna lindat barnetst och tillbundit så väl händer som fötter, påtagligen)sc för att ej af detsamma oroas. På alla ställen hadelY hon, efter uppmaning, låtsat gifva di, och barnetd hade bemödat sig att suga. Hon hade måst uppma-9 nas att iakttaga de vanligaste omsorger för ett så lv spädt barns skötsel; synnerligast hade hon om nät-d lerna och långt fram på morgnarne ej velat blifvalJ oroad. På alla ställen hade hon dels varierat en hi-la storia om fästman, som dött före tredje lysningsda-V 0 n EF h mn fn mmA d—zmmm OO NW ee —-—— ee gen; om röfvare, som tagit pengar och guldringar rån henne; dels uppdiktat nya. Till Byarum hade hon kommit vid middagstiden d. 43 Februari, och efer tre timmar hade barnet aflidit. Johanna hade i ! vörjan synts bedröfvad, men efter en kort stund va-!i it i lynne att skratta, prata och ljuga. Hennes vanliga dagsmarch hade varit !7, till , mil. v mm ms ms — — — LL h J. Er. Sköldberg.